Likt en stadig bakfylla

Ja, lite så är känslan efter två tunga dagar med sen hemkomst. Vintern är här, om någon nu missat det.

I dagarna två har jag haft samma tur, samma vändning i Stockholm och båda dagarna har det gått ungefär lika uselt. Första dagen, dagen då Stockholm snöade in fullständigt, då var jag 77 minuter sen hem till Karlstad igen, efter att först ha ankommit hufvudstaden en minut tidig.

Vinter vid Stockholm C
Vinter vid Stockholm C

Försök nummer två var nära identiskt på vägen upp, med rättidig ankomst till Stockholm C. Till skillnad från dagen innan såg hemresan någorlunda stabil och lovande ut, inte värre än vilken annan dag som helst.

Hysterisk spårbrist på såväl furneringsplattformarna som vid Stockholm C gav dock sen avgång med 17 minuter och detta är aldrig lovande för det tåget.

Köbildning vid Stockholm C
Köbildning vid Stockholm C

Lagom till Hallsberg hade det hunnit bli 22 minuter och lagom när detta såg stabilt ut blev det istället alldeles förträffligt bra att få ett tidigt godståg framför.

Slutresultatet till Karlstad därmed 52 minuter och därmed även sprucken nattvila till idag. Kul.

Dagen till ära har jag fått njuta av inte bara kortast möjliga nattvila, sen avgång från Karlstad utan även en bultande, brutal huvudvärk. Slut på ork helt enkelt.

Slut på ork, slut på motivation, slut på vilja.

Efter detta väntar nu äntligen en ledig helg, en helg som tyvärr lär bli ägnad åt ren återhämtning från de senaste arbetspassen och inte mycket mer än så.

Det känns som vi går en lång och tuff vinter till mötes och jag vet ärligt talat inte vart jag skall hitta ork till det. Hur gör man? Hur ska man stå ut? Ska man stå ut..?

Ett svar

  1. Du är inte ensam om den känslan i alla fall.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.