Vilse i kameradjungeln

Sedan jag köpte min första digitala systemkamera för en sådär 20+ år sedan så har jag vandrat igenom de flesta större tillverkarna och de flesta variationer av kamerasensorer, från små kompaktkameror som Sony RX100 III till nu senast, mellanformat-isch i formen av Fujifilm GFX 50S II. Alla har sin egna charm, sina användningsområden och sina nackdelar.

Med det sagt, så borde jag ändå känna att jag har hyfsad koll på vad jag söker och vill ha i en kamera? Det är väl det rimliga efter alla systemhopp de senaste 20+ åren?

Men nej…

Istället är jag nog mer vilse i kameradjungeln än jag någonsin tidigare varit, ständigt klurandes över vad jag vill och vad som är viktigt för mig i sökandet efter en kamera att leva lite längre med, en kamera som fungerar lika bra i vardagen som på resande fot som för att dokumentera prylar jag testar och skriver om.

Efter att ha levt med Leica Q2 i lite mer än ett år så sålde jag den i somras, mest för att optiken och brännvidden skavde och aldrig riktigt kändes rätt. Nackdelen med att skaffa en kamera som har fast optik kort och gott.

Efter det valde jag då att som sagt köpa mig en Fujifilm GFX 50S II med ett 35-70 mm f/4,5-5,6, en kamera med större sensor än de s.k. fullformatskameror jag tidigare ägt och använt. Fantastisk kamera, fantastisk bildkvalité och oerhört intressant att använda, med hänsyn till det korta skärpedjup som den större bildsensorn kan erbjuda.

Även om kameran, bildsensorn och resultaten som Fujifilm GFX 50S II levererar så är det ändå en del som skaver. Även om tanken kring en långsammare process med mer eftertanke känns lockande så blir det ändå mycket av ett hinder.

Bara det faktum att det (i skrivande stund) inte är möjligt att överföra RAW-filer från kameran till mobil enhet för snabb redigering är närmast djupt provocerande såhär sent 2025 och en stor omställning från Leica Q2 där detta inte bara var möjligt utan även otroligt smidigt.

Så, tankarna går ju kring att slänga upp min GFX 50S II på Tradera och se vad som bjuds för den, om det kan vara värt att sälja iväg den och gå på något annat istället, utforska andra möjligheter och hinder.

Den stora frågan är och förblir bara vad? Är det tillbaka till Leica jag vill? Kanske en Q3 43 eller någon kamera med M-fattning? Risken med det senare är dock att bristen på autofokus kommer göra mig frustrerad än motiverad. Och hur skulle det gå att klara sig utan inbyggd bildstabilisering?!

Ett annat alternativ är ett erbjudande på Leica SL2 i kit med Leicas egna 35mm i L-fattning som finns hos en lokal handlare. Inget av alternativen är dock rimliga rent prismässigt, även om det inte alltid är ett relevant hinder som så.

Canon och Sony är kanske kloka val men känns absolut inte intressant i nuläget, trots att jag kör Sony ZV-E10 II för video sedan en tid tillbaka. Nikon känns lite småintressant men ändå inte. Panasonic och OM? Meh. Fujifilm X100VI? Kanske.

Helst av allt (just nu) skulle jag vilja ta mig an Hasselblad och 907X med digitalt bakstycket CFV 100C. Men så var det frågan om budget då. Och rimlighet. Och hanteringen av det systemets brister och quirks då. För sådana finns garanterat, även om det mestadels är rosaskimrande beundran som råder just nu.

Enklast av allt kanske vore att bara köpa mig en iPhone 17 Pro och gå all in på mobilt fotograferande. Det har testats förut och det är onekligen kameran som är med överallt, oavsett vad. Ändå känns det begränsade på alla sätt och vis, även när jag jämför med exempelvis Leica Q2 och dess fasta optik.

Vilse var ordet. Hopplöst och för evigt kanske.