Förra våren, runt maj 2024, så investerade jag i en kamera jag länge gått och suktat efter, min första Leica och mer specifikt då en Leica Q2.
Det här är en kamera och framförallt ett märke som kanske inte kräver våldsamt mycket presentation i sig inom fotonördiga kretsar, men för er som inte är fullt lika nördiga så snackar vi alltså om en fullformatssensor med hela 47 megapixel kopplat till ett fast objektiv, Leica Summilux 28 mm f/1,7.
Den fasta optiken innebär att vill du zooma, så får du röra dig framåt eller bakåt beroende på önskad effekt. Något som kan vara lika delar utmanande som inspirerande, beroende på tillfälle och synsätt.
Leica Q2 erbjuder fysiska kontroller för såväl bländare som slutare och beroende på konfiguration, även exponeringskompensation. Vill du så kan du även filma med en Leica Q2, men utöver teknisk bildkvalité så är det nog inget du vill ägna dig alltför mycket åt.
Som förväntat till den prisklass som den här kameran rör sig i, så är byggkvalitén på absoluta topp. Närmast löjligt bra. Samma gäller föga förvånande även materialvalen och på det stora hela så lever den upp till exakt alla förväntningar som går att ha på en Leica.
Något man inte direkt är bortskämd med är en välfungerande app för att koppla kameran till mobilen och att kunna överföra bilder utan att vilja kasta såväl kamera som telefon i sjön. Men även här briljerar Leica.
Sällan har jag upplevt något så smärtfritt och som dessutom tillåter mig att hämta ner nära 100 MB stora RAW-filer till telefonen för att kunna redigera och slänga upp till sociala medier, löjligt komprimerade.
Med allt detta sagt, så kan man ju gott undra varför i hela friden jag då inte är nöjd?! Det är ju helt orimligt! Men. Ja. Nej. Det är ju den där fasta optiken på 28 mm. Vi är inte överens på det stora hela. Det är något för vidvinkligt men utan att vara tillräckligt vidvinkligt. Även om skillnaden mot den personliga favoriten 35 mm är, på pappret, mikroskopiskt liten.
Den enorma mängden pixlar gör det möjligt att beskära bilder och rätt motiv utfyllt i hela sensorytan ger absolut magiska bilder. Men det är ändå 28 mm och med världens största dos I-landsproblem så måste jag ändå erkänna att jag gillar det inte riktigt.
Så, med visst vemod har jag idag lagt ut min Leica Q2 till försäljning på Tradera. Om den blir såld lär tiden utvisa men alltför orimligt ska det väl inte vara. Hoppas jag. Såld!
Kommer jag ångra mig? Kanske. Bilderna som blir bra blir inte bara bra, de blir magiskt bra. Men samtidigt ska man inte fästa sig för mycket vid prylar och definitivt inte vid sådana prylar man inte känner riktigt funkar.
Vi har haft ett fint år (och lite till) tillsammans, jag och min Leica. Men nu är det nog dags att gå vidare. Återstår att se till vad bara.
Lämna ett svar