Som jag nämnde lite kort här i onsdags så blev det inte bara en utan rent av två provkörningar, först ut Volvo V40 följt utav Mercedes-Benz A-klass. Därmed har jag med andra ord lite mer kött på benen till mina funderingar över privatleasing och sådana äventyr.  Redan som en liten spoiler sådär kan jag ju nämna att den ena utav de två bilarna var det riktigt ordentligt svårt att inte falla pladask för direkt där och då.

Volvo V40 D2

Min önskan var ju egentligen att köra V40 i sin T2 form, d.v.s. med en bensinmotor á 120 hk som enligt Volvo själva skall dra 5,3 l/100 km vid blandad körning. Tyvärr fanns ju endast just D2 att tillgå på Helmia här i stan och ja, hellre köra V40 en sväng än att tjura över att fel motoralternativ fanns tillgängligt. Nu är ju jag knappast någon motståndare till diesel som så, men eftersom privatleasing endast gäller T2-varianten så är det ju lite självklart att det är den som är intressant att se mer av också.

Just V40 har jag ju faktiskt kört i form av poolbil alá Sunfleet en sväng förra vårvintern och bilen i sig är väl inget att klaga på alls. I min mening rätt snygg, sådär lagom opraktisk som alla andra i segmentet ”liten halvkombi” för den urbana muppen. På insidan är det ju inte direkt något som varken förvånar eller imponerar. Det är Volvo helt enkelt, sådär logiskt och bra som man är van med från gammalt.

Just ämnet Volvo har jag ju tidigare berört här på bloggen, då efter en sväng med Hertz Freerider och Volvo XC60 mellan Stockholm-Arlanda och kära Karlstad. Inget sådär jättenegativt som sådant, men en Volvo är ju liksom en Volvo, varken mer eller mindre. Oavsett vilken Volvo jag än kört så har jag svårt att finna den där känslan av upprymdhet, en ”wow-känsla” som slår en och får det hela att kännas lite mer spännande oavsett om det faktiskt är det eller ej.

Däremot skall det utan direkt tvekan och tvivel sägas att just V40 är det tveklöst mest ekonomiska alternativet bland de tre jag nämde i tidigare inlägg, eller minst oekonomiska kanske är mer korrekt? Kanske detta kan göra att man ”står ut” med en lite tråkigare bil?

Det skulle ju inte vara fel att ta V40 på en lite längre sväng också, lite längre än 20 minuter runt Karlstad, för att ordentligt känna in sig hur den fungerar rent praktiskt vid längre körningar. Vi får se om det går att ordna, för i så fall lär det bli ytterligare inlägg i ämnet V40.

Mercedes-Benz A180 CDI

Tanken var från början inte att provköra även denna just i onsdags. Tanken var faktiskt att vänta och se om/när återförsäljaren Veho Bil skulle höra av sig på den provkörningsförfrågan jag skickade in i söndags eftermiddag via webbsidan. Nu blev detta dock en smula ändrat eftersom jag ändå begav mig ut med min egna bil på eftermiddagen där, dels för att handla, dels för att knäppa av lite bilder till en blocket-annons.

Som av en händelse så befann jag mig då plötsligt hos ovan nämnda återförsäljare och spatserade in till närmaste lediga säljare. Inte alls långt senare satt jag tryggt placerad bakom ratten på en A180 CDI, alltså återigen en dieselversion av bilen jag egentligen är intresserad av, A180.

Nu kan det ju vara så att jag är en smula skadad av mina egna preferenser här, men jag kan gott säga att direkt jag tog plats bakom ratten i denna A-klass så kändes det på ett betydligt bättre sätt än i ovan nämnda Volvo. En helt klart mer givande känsla av ”wow” kort och gott. Allt kändes riktigt intressant och trevligt även om jag visserligen ställer mig en smula undrande till hur de tänkte när de placerade ut info-displayen för radio och annat smått och gott…

Inte blev det direkt mindre wow när färden påbörjades heller. Här snackar vi riktigt mumsig bilkänsla, en lite lätt förälskelse om man så vill. Som jag skrev i förra inlägget har ju jag länge haft en önskan om att någon gång få ha min egen Mercedes, så det kan gott och väl vara just denna önskan som spelar in här, men oj vilken trevlig bil det här var. Stabil som en pansarvagn på vägen och inte minsta lilla tvekan eller tvivel över att man kände sig som ett med fordonet.

När jag i höstas provkörde den andra tysken i mina bilbryderier, BMW 116i, så upplevde jag den inledningsvis som relativt nervös i styrningen, säkerligen tack vare/på grund av sin lite mer sportiga ambition jämfört med sin tyska broder i A-klass. De är tveklöst sina totala motsatser sett till styrning skulle jag säga, men frågan är bara vad som blir bäst till vardagen, den sportiga BMWn eller pansarvagnen till Mercedes..?

Jag ställde frågan till säljaren ute hos Veho Bil om det fanns möjlighet till en lite längre sväng med denna A180 CDI för att just känna in långfärdskomforten och ja, vi får väl se. Skulle höra av mig i nästa vecka för att se hur läget ser ut. Förhoppningsvis finns chansen, för trots att just A-klassen är dyrast av de tre, så kan jag lova att den är utan tvekan den mest lockande just nu!

Nuvarande pärlan…

Ja, som sagt, så tog jag ju i onsdags ett antal bilder just för att kunna lägga upp min egen bil på blocket, vilket jag även gjort och även mottagit ett antal mail-svar på. Som befarat så kan detta gott och väl bli årets mest tålamodsfrestande projekt i sig. Mestadels eftersom det tydligen är oerhört svårt att läsa igenom hela annonsen innan man drar iväg ett hastigt mail om den.

Vi får väl se, kort och gott, hur detta slutar. Hur mycket ork jag har med denna annons och de svar den genererar.