x2
-
Fortsätt läsa inlägget…: Liten utflykt
Det är inte någon större hemlighet i att den absoluta merparten utav alla reservturer flyter förbi utan någon större aktivitet utöver att vakta fåtöljen och hålla kaffekannan varm. Det är väl egentligen så det är meningen. Idag blev det däremot ut på liten utflykt med tillhörande timmar utav övertid, två sådana om vi skall vara exakt. Morgontåget från Oslo mot Stockholm saknade nämligen förare efter Karlstad och det var inte någon större ansträngning att räkna ut vem som skulle bli denna förare.
-
Fortsätt läsa inlägget…: Konsten att fickparkera
Ibland så är det lite ont om plats för uppställning utav tåg vid depån Hagalund utanför Stockholm. Häromdagen fick jag smyga hyfsat nära framförvarande tåg för att hela mitt tågsätt faktiskt skulle få plats innanför signalen. Givetvis var jag ju tvungen till att dokumentera det hela för att kunna skryta om mina förmågor inför världen, eller något sådant… Kunde ju dock faktiskt kört en liten bit till, om man ska vara sådan. Fast vid det här laget började det bli en smula svårt att se faktiskt avstånd från förarplatsen…
-
Fortsätt läsa inlägget…: Det är kollegorna som gör det
Hur man än vrider och vänder på det, så är det kollegorna som gör det värt att jobba på järnvägen. Alla tvärgalna människor som samlats för att på bästa tänkbara sätt och vis försöka ordna upp det organiserade kaos som ständigt råder. Tack till alla tokiga järnvägare som förgyller vardagen som lokförare, ni är (för det mesta) guld värda!
-
Fortsätt läsa inlägget…: En helt vanlig tisdag…
… i livet som lokförare. Ja, just en sådan tisdag var det igår. Inget uppseendeväckande inträffade varken på väg till eller från Stockholm. Tågen gick som de skulle, det var en smula halt och med lite vilja så var vi på tid hela vägen. Lillebror var dock med och dokumenterade det hela lite av och till, så jag bjuder väl på en uppsättning bilder kort och gott..? Mycket bättre än såhär blir det inte just idag. Sannolikt så lär Lillebror få följa med mig på jobbet fler dagar och det är inte alls omöjligt att det kommer fler inblickar i vardagen…
-
Fortsätt läsa inlägget…: Suddigt – dag 352/365
Dag 2 på denna återkomst till Arvika avslutades på bästa sätt, med passresa hem till Karlstad igen. Visserligen gjorde det inte direkt något under för tröttheten som naturligt uppstår efter att ha klivit upp ur en varm och go säng kl 04:00, men ändå.
