känslor
-
Fortsätt läsa inlägget…: Snöpligt
Efter en helg fylld av otålig väntan på motbud så kom det till slut, i elfte timmen, på vår i förväg utsatta gräns. Enda kvar att göra var alltså att uppgivet matcha budet, i hopp om att säljaren skulle välja oss som köpare ändå, till ingen nytta. Vem kunde tro att (försök till) bostadsköp kunde vara så fruktansvärt känslofyllt? Så pass att man såhär efteråt känner sig så tom, frustrerad och platt? Så snöpligt snuvad på konfekten? Den klena trösten är väl att det nu, eller snart åtminstone, finns energi till mer aktivt bloggande igen, tills dess att nästa objekt…
-
Fortsätt läsa inlägget…: En ursäkt…
Jag behöver ta mig tillfället att be om ursäkt till alla de jag har träffat eller för den delen kommer att träffa de närmaste dagarna. För tillfället sjuder jag av så mycket negativitet och nedstämdhet att jag nära nog skrämmer mig själv. Att det hela inte baseras på mer än att jag i veckan som går måste leva utan hon som gör mig hel, gör det hela nära nog än mer illa. Jag menar, det finns massor av folk som ofrivilligt spenderar bra mycket mer tid utan sin partner och dessutom bra mycket mer ofta. I skrivande stund är det…
-
Fortsätt läsa inlägget…: När man saknar orden
De som känner mig väl vet att det är sällan det saknas ord, snarare så är väl den totala motsatsen mer det som stämmer in på mig. Men den senaste tiden så är inte riktigt fallet just så, åtminstone inte i vissa situationer. Jag har nämligen någon i mitt liv som gör mig alldeles mållös, någon som helt får mig att sakna orden till att beskriva allt jag känner, får mig att tappa grepp om tid och rum, någon som får mig att önska att tiden ibland står still och andra gånger, inte kan gå fort nog. Det finns så…