Jobb
-
Fortsätt läsa inlägget…: Likt en stadig bakfylla
Ja, lite så är känslan efter två tunga dagar med sen hemkomst. Vintern är här, om någon nu missat det. I dagarna två har jag haft samma tur, samma vändning i Stockholm och båda dagarna har det gått ungefär lika uselt. Första dagen, dagen då Stockholm snöade in fullständigt, då var jag 77 minuter sen hem till Karlstad igen, efter att först ha ankommit hufvudstaden en minut tidig.
-
Fortsätt läsa inlägget…: Ännu en fantastisk dag
Torsdagen var ännu en sådan där fantastisk dag på järnvägen, en sådan där dag som börjar rätt okej men som sedan går ganska så ordentligt åt helvete. Ändå lyckas det hela avslutas på helt okej sätt och vis ändå, så småningom. Tidig start på dagen med turstart 05:09 för att så småningom spaka dagens första tåg mot hufvudstaden, pendlarnas favorit med avgångstid 06:28 från Karlstad. Dessutom ett tåg som inte haft det enkelt på sistone med ett spårarbete i Väse som fullkomligen kvaddar punktligheten.
-
Fortsätt läsa inlägget…: Veckans värmländska ord
Glint Värmlandslang för halt/halkigt/isigt. Rena självklarheter va? Värmländskan är ett fantastiskt språk! Det är ungefär det enda ordet som behövs för att beskriva jobbhelgen här i Värmland med. Att det varit jäkligt glint. Lövhalka alltså, som jag skrev om även häromdagen.
-
Fortsätt läsa inlägget…: Denna fantastiska säsong
Höst. Höstlöv. Lövhalka. Lika kul varje år, alla år. I kategorin saker som gör en gråhårig i förtid sådär. De senaste åren har jag haft min semester ungefär lagom i den perioden som lövhalkan härjar som värst men i år valde vi istället att lägga den lite mer traditionellt sådär under sommaren. Istället får jag nu alltså ut och bli gråhårig och matchar väl snart de gråa molnen på himlen? Egentligen ska jag väl inte klaga alltför mycket som så, lövhalkan för oss med små fönstertåg är tämligen lindrig jämfört med den frustration som godstågen upplever, med tågvikter långt bortom…
-
Fortsätt läsa inlägget…: Länsbussen i Väse
Ja, vi kastar den här torsdagen tillbaka i tiden med, till en höstdag signerad 2015 när jag var på väg hem till Karlstad efter övernattning i Stockholm. En sådan där resa med all potential i världen med gröna eller svarta siffror på punktligheten nästan hela vägen hem. Allt gick absolut strålande fram till Väse, knappt 2,5 mil från Karlstad. Där var det stopp i signalerna och det blev att plocka fram blankett 21 för att få gå mot stopp. Allt har en blankett på järnvägen.
