Järnvägen
-
Fortsätt läsa inlägget…: Den sista dagen
Så var det då dags, min sista dag som lokförare i Linköping. Efter detta väntar ledigt resten av veckan, och från och med måndag är jag då alltså lokförare i Karlstad istället. Dagen började som bekant alldeles för tidigt, kl 03:00 ringde mina väckarklockor här hemma, på med kläder, iväg till jobbet och göra i ordning mitt lilla tåg för dagen, regionaltåg 218 med avgångstid 05:06, dagen i ära framfört med X40 3313, lilla turnummer 13 där! Gick som vanligt alldeles utmärkt, en förseningsminut noterades vid avgång Kolmården, i övrigt rätt tid eller tidig överallt, precis som det ska vara.…
-
Fortsätt läsa inlägget…: På äventyr i okända spår
Tack vare ett litet banarbete i Stehag blev det ut på nya äventyr igår, tågen mellan Hässleholm och Lund blev omdirigerade via Helsingborg, en nätt omväg på 7 mil eller så, och därmed en restidsförlängning om 50-60 minuter, beroende på tågmöten längs vägen. Än mer spännande om man inte åkt den vägen förut, som i mitt fall, normalt sett skall man ha linjekännedom för att köra en sträcka på järnvägen, dvs såväl teoretisk kunskap om sträckan samt åkt där minst en gång. I undantagsfall, t.ex. vid sådana här omledningar, kan man tillämpa begränsad linjekännedom, dvs endast teoretisk kunskap om sträckan. För…
-
Fortsätt läsa inlägget…: Vi ser det snöar!
Eller ja, stundvis såg jag inte det heller riktigt, ibland var det mer i form av en vit matta med tillhörande vit vägg utanför fönsterrutan, det så kallade vinterkaoset alltså… Fast så farligt mycket kaos var det inte för min del, pendelsnutten gick utan problem, avgången mot Gävle blev fördröjd runt 15 minuter på grund av nyligen inträffad älgpåkörning utanför Linköping, förseningen minskades till 5 minuter ut från Stockholm C för att växa till 15 minuter vid Arlanda och 23 minuter vid ankomst Gävle, ganska hyggligt ändå med tanke på att det på de vanliga vägarna var fler bilar vid…
-
Fortsätt läsa inlägget…: En sagolik kväll!
Ja, alltså inte sagolik som i prinsar och prinsessor och sådant tjafs, utan mer åt hållet ”det var då faen va de ska vara halt!”… Gårdagskvällen den bjöd alltså på en portion av den ökända lövhalkan, eller spårhalkan, vilket man nu vill. Omväxlande blåsigt i kombination med sporadiskt duggregn gjorde det lite mer spännande än vanligt att vara på jobbet. Allra helst eftersom förhållandena ändrades så himlans fort, i klassiskt spårhalkestil d.v.s. I Linghem var det ett mindre äventyr att stanna ungefär i höjd med plattform, i Norrköping var hastigheten in mot plattform någonstans i sakta gångfart, för en snigel……
-
Fortsätt läsa inlägget…: Två veckor kvar
Idag är det tisdag, dessutom är det den andra november, vilket innebär att det är nu två veckor kvar att jobba i Linköping. Känns lite underligt det gör det, fortfarande smått orealistiskt även om det sakta men säkert börjar sjunka in i medvetandet att jag snart kört klart i Östergötland. Till kvällen bjuds det på pendeltågskörning fram tills klockan blir natt, en del jag inte kommer att sakna. Detta är min fjärde sista pendeltur, imorgon har vi tredje sista. Den allra sista den har vi näst sista dagen, och hade det inte varit så att jag skulle upp så attans…