Länge väntade jag, större delen av eftermiddagen rent av. Höll koll, noterade hur åskvädret rörde sig upp över landet. Kontrollerade radarbilder från såväl SMHI som andra källor. Noterade hur ovädret försökte forcera norra Vänern och nå Karlstad. Hann nätt och jämt lämna sonen hos hans mor och därefter hinna hem innan det började blinka så smått bortåt horisonten. Riggade upp kamera, stativ och tog plats på balkongen.

Sedan? Inget. Alls. Eller, ett blink till såg jag, i fel riktning mot där jag filmade.

Snopet är ordet. Retligt ett annat. Frustrerande ett ytterligare.

Än mer frustrerande är väl att de varnar för åska i natt. Vilket är ju precis vad jag väntat på, i flera år! Men, givetvis, så jobbar jag.

Fan.