Även idag hade jag en plan, om än inte lika definerad som gårdagens plan då. Men tanken var att efter jobbet bege sig ut till Mariebergsskogen för att möta upp exfru och sonen där i solskenet. Så, väl hemkommen och ombytt så packade jag ihop kameran lite snabbt, lite för snabbt, och drog iväg. Efter lite soldyrkande hamnade vi uppe bland djuren och där kom kameran fram, perfekt tillfälle att njuta av lite 135L-porr sådär!

Ordnade upp inställningarna, siktade in mitt motiv och brände av några bilder. Sänkte kameran för att spana in resultatet lite snabbt och där, ridå! Inget minneskort. Fan.

Minneskortet satt ju så fint här hemma i datorn, sedan igår kväll när jag senast flyttade över bilder från det. Inte heller hade jag något i reserv liggandes där i väskan. De låg hemma i skrivbordslådan.

Så, vad har man då lärt sig av detta? Att alltid ta ur minneskortet så fort överföringen är klar? Att ha reservkort med sig i väskan? Att inte plocka ihop kameran lite för snabbt..?

Förmodligen har jag inte lärt mig något alls utav det. Den risken är tämligen överhängande faktiskt.

Tur nog kunde man tänka om och istället knäppa av några bilder på partiet Fia med knuff som sonen och exfrun ägnade sig åt här hemma efter hemkomsten. Tur nog hade jag åtminstone en reservplan där och då. Dessutom bjöd ju moder natur på ännu en fantastisk solnedgång till kvällen, men det motivet kan börja kännas en smula återkommande kanske..?