Barn
-
Fortsätt läsa inlägget…: Kan någon pausa tiden?!
I skrivande stund är det endast några timmar kvar som ensam föräldraledig. I morgon fredag kommer nämligen Diana hem från jobbet och tar 4 veckor semester följt av 2 veckor föräldraledighet. Efter det är det dags för inskolning av Juni. Vår stora lilla tjej ska börja förskolan och därefter nattis. Jag ska börja jobba igen. Efter att jag haft semester då det vill säga. När det kommer till huruvida vi är redo för detta så säger Juni att hon är mer än redo för att börja förskolan samtidigt som jag inte är redo alls. Inte ens lite. För egen del…
-
Fortsätt läsa inlägget…: Dessa små stunder
Det är väl få tillfällen i livet man känner sig så otillräcklig som när ens barn är sjuka? När allt man vill är att de skall må bra samtidigt som man inte kan göra något åt saken. Det går dock inte att sticka under stol med att det är rätt mysigt, när minst i familjen för en gångs skull går med på att sitta i ens famn och sova, något som hänt nu totalt två gånger sedan i somras. Helst vill jag dock ha min lilla tjej feberfri och sådär full av bus som bara hon kan vara..! Har jag…
-
Fortsätt läsa inlägget…: Födelsedagsfirande
Idag blir det inte mycket mer än ett kallt konstaterande av att tiden går. Födelsedagsfirande stod på schemat och födelsesdagsbarnet fyller 9 år idag.
-
Fortsätt läsa inlägget…: En hyllning
Idag är det mors dag. En dag väl värd all eftertanke och framförallt, en dag att uppskatta dels sin egna mor men även mödrarna till mina två barn. Utan dem hade livet varit så mycket fattigare på alla sätt och vis! I år firar vi dessutom Diana lite extra mycket, eftersom det är vår första riktiga mors dag tillsammans, även om vi firade i smyg lite förra året när vetskapen om graviditeten var ganska färsk. Nu har vi våran fantastiska lilla dotter här hos oss sedan ganska exakt fyra månader tillbaka. En dotter som kom till världen med dunder och…
-
Fortsätt läsa inlägget…: En stund av nostalgi
Nåja, livet går väl vidare, även fast amerikanerna valt en ny president. Åtminstone tills dess att han spårat ur fullständigt. Hur som helst, så dök det upp ett klipp i mitt ständiga flöde utav YouTube-prenumerationer häromdagen. Ett klipp som lyckades väcka den sedan eviga tider vilande lusten i att bygga min egen dator. Eller ja, mer en dator åt min son kanske. Jag är fortsatt nöjd Mac-användare faktiskt. En gång i tiden så byggde jag ”alltid” mina egna maskiner, del för del. Detta långt innan det ens var populärt att vara gamer. Före min tid så att säga. Eller något.

