sydspets
-
Fortsätt läsa inlägget…: Tålamodsprovet
Ibland har man tur, som exempelvis att den outhärdligt långa väntan på att min kära Diana skall sluta jobba för dagen kompenseras utav en strålande solnedgång vid Hammarö sydspets sådär. Vad jag gjorde där? Givetvis sattes leksakerna från igår på ordentligt test tillsammans med Frank. Jag kan gott och väl konstatera att det finns viss utmaning i att ändra sina exponeringar i minuter räknat snarare än delar utav en sekund. Typ ganska enorm skillnad. Allra helst med tanke på att kamerans egna ljusmätare är tämligen värdelös i att räkna ut det och att jag istället får räkna lite själv och sedan köra…
-
Fortsätt läsa inlägget…: När man saknar orden
De som känner mig väl vet att det är sällan det saknas ord, snarare så är väl den totala motsatsen mer det som stämmer in på mig. Men den senaste tiden så är inte riktigt fallet just så, åtminstone inte i vissa situationer. Jag har nämligen någon i mitt liv som gör mig alldeles mållös, någon som helt får mig att sakna orden till att beskriva allt jag känner, får mig att tappa grepp om tid och rum, någon som får mig att önska att tiden ibland står still och andra gånger, inte kan gå fort nog. Det finns så…
-
Fortsätt läsa inlägget…: Stjärnhimmel – dag 347/365
För andra gången den här veckan är jag högt upp bland ISO-talen och härjar. Nu som då av ett mycket gott syfte om än inte riktigt samma syfte då. Ikväll vankades det stjärnhimmel och utlovade stjärnfall, eller meteoritfall då. Som av en händelse så kom geminiderna på besök med kulmen i morgon kväll. I morgon kväll är jag dock inte riktigt fri nog för att ge mig ut på behörigt avstånd från stadens ljus, så det fick bli en sväng idag istället. Jag är nu visserligen inte 100% säker på att det avbildade strecket på bilden ovan faktiskt är en meteorit, men…
-
Fortsätt läsa inlägget…: God morgon solen! – dag 102/365
Klockan är ganska exakt 06:06 på morgonen när solen först tittar fram över siluetten av Kråkhallsudden på Hammarö. Det börjar bli kallt som satan och såväl mössa som vantar är påtagna sedan en stund tillbaka. Själv har jag varit uppe sedan 04:30 när väckarklockan ringde och har sedan dess hunnit koka kaffe, ta med allt vad utrustning heter ner till bilen och kört ut till Hammarö Sydspets, så långt det går då, följt av en uppfriskande promenad genom en mörk skog innan jag hittade mig en lämplig plats att ställa upp kamera och stativ på. Men vem kan ens bemöda…