lokförare
-
Fortsätt läsa inlägget…: Det är kollegorna som gör det
Hur man än vrider och vänder på det, så är det kollegorna som gör det värt att jobba på järnvägen. Alla tvärgalna människor som samlats för att på bästa tänkbara sätt och vis försöka ordna upp det organiserade kaos som ständigt råder. Tack till alla tokiga järnvägare som förgyller vardagen som lokförare, ni är (för det mesta) guld värda!
-
Fortsätt läsa inlägget…: Vad ska man göra sen..?
Ja? Vad ska man egentligen göra sen, när man inte längre orkar med att jobba på järnvägen? Det känns lite som livets stora fråga just nu faktiskt. Inte för att jag direkt ogillar mitt jobb, snarare tvärt om så trivs jag väldigt väl med själva arbetsuppgifterna som sådana. Allt runtomkring däremot, det finns det många åsikter om och dessutom sådana åsikter att de är långt ifrån lämpliga att yttra i offentlig skrift, eftersom det alltid finns de som skall tolka dessa på de mest skadliga av vis. I dagarna är det åtta år sedan utbildningen startade och sedan dess har…
-
Fortsätt läsa inlägget…: Nattvakten…
Banarbeten leder ständigt till nya intressanta turer. Som kvällens nattvaktande av X2 i Kil. Så, för att hålla sig vaken så släpades kamera och stativ med till metropolen för att se om det skulle gå att finna några intressanta vinklar. Vågar knappast hävda att jag lyckas särskilt bra, men å andra sidan så är man sådär klyftig den här tiden på natten, så jag kan ha fel…
-
Fortsätt läsa inlägget…: En helt vanlig tisdag…
… i livet som lokförare. Ja, just en sådan tisdag var det igår. Inget uppseendeväckande inträffade varken på väg till eller från Stockholm. Tågen gick som de skulle, det var en smula halt och med lite vilja så var vi på tid hela vägen. Lillebror var dock med och dokumenterade det hela lite av och till, så jag bjuder väl på en uppsättning bilder kort och gott..? Mycket bättre än såhär blir det inte just idag. Sannolikt så lär Lillebror få följa med mig på jobbet fler dagar och det är inte alls omöjligt att det kommer fler inblickar i vardagen…