karlstad
-
Fortsätt läsa inlägget…: Järnvägarfika – dag 323/365
Trots gråväder, trots ledighet och allmän total slapphet, när det vankas fika med trevliga järnvägare, då går man faktiskt utanför husets väggar trots att det är november. Och, om ni inte redan har noterat det, så ja, jag är inne i en rätt svart-vit period…
-
Fortsätt läsa inlägget…: Gråmörker – dag 321/365
Inte nog med att det är den mörka tiden på året redan som det är, detta kompakta gråa väder gör knappast saken bättre. Hade det åtminstone bara varit mörkt så hade det varit en sak, ren fest för långa slutartider och snygga stjärnformade mönster i allt vad lampor heter. Men allt detta blir så snyggt förstört av hur molnen blir upplysta av stadens ljus och allt man kan göra, är att gå helt svart-vitt på det hela. Nåja. Förr eller senare har vi väl kanske sonat våra synder och solen kommer åter till oss..?
-
Fortsätt läsa inlägget…: Bryggudden – dag 315/365
I brist på dagsljus får man helt enkelt tänka om, ta med stativet och bege sig ut i mörker och dimma med siktet inställt på något annorlunda! Har jag förresten nämnt att mitt nya objektiv är gudomligt underbart? Om inte, så är det allt värt att nämna igen. Och igen. Och igen. Och några gånger till..!
-
Fortsätt läsa inlägget…: Långa skuggor – dag 313/365
När det väl blir sol, då gäller det att passa på att njuta utav den. Så, i sällskap av mina kära föräldrar och min son, så blev det en kort promenad i höstvädret denna dag, bland de långa skuggorna.
-
Fortsätt läsa inlägget…: Avslappning – dag 310/365
Efter en lång dag komplett med tågresa t&r hufvudstaden och däremellan möte om ett förvisso högst intressant ämne, trafiksäkerhet inom järnväg, så kan jag gott erkänna att jag är bra mosig i huvudet. Därför var det bra skönt att ta sig en långsam promenad i den svala höstluften från tåget och hem. Passade även på att nyttja marken som ställföreträdande stativ för att fånga denna bilden, som får tjäna som dagens bild och en stunds avslappning mitt i allt. Att kunna fokusera (no pun intended) på fotograferingen en stund och därmed rensa skallen från allt och inget, är nog min…