Åmål
-
Fortsätt läsa inlägget…: Åka buss – dag 101/365
Ny fredag, ny bussresa! Den här gången dock i tjänsten och återigen på grund av spårarbeten. Idag blev det dock en smula längre än förra fredagen och utsikten fick avnjutas (?) ända ner till Åmål innan det var dags att byta till betydligt bättre färdmedel, vårat kära tåg! Nåväl, det är väl för det bästa att de faktiskt får en chans att jobba med spåren någon gång då och då? I övrigt inte mycket att rapportera från dagen egentligen, den mest bara flöt på i stort. Avslutades med ett kamratstödsuppdrag till kvällningen istället för hemgång och fotografering av solnedgång, men…
-
Fortsätt läsa inlägget…: Ett tecken på rutin..?
Ett av de allra starkaste tecknen på att man har jobbat ett tag, är väl att man börjar söka ledigt från turer som är lite omständliga av sig. Som t.ex. dagens ordinarie tur vilket innefattar en bussresa, lite rast, en passresa, lite rast innan man faktiskt börjar jobba på riktigt. Egentligen låter väl detta tämligen optimalt ur en lat lokförares perspektiv, om man bortser från den där lilla inledande punkten med bussresa, i 2,5 timme dessutom. Sådant går bort! Därför söktes ledigt inför dagens tur, vilket sket sig, men som blev rätt bra ändå, eftersom en av de andra förarna…
-
Fortsätt läsa inlägget…: Att bromsa med självförtroende…
… eller, skulle vi verkligen stanna där också!? Nja, inte riktigt så illa blev det, men gårdagskvällens uppehåll i Åmål bjöd väl knappast på ett av de där snygga, prydliga nattågsliknande mjuka uppehållen som jag normalt brukar sträva efter, snarare var det väl mer av en ”oh-shit” grisnit i grevens tid där i slutet av plattformen. Kort sagt gick det väl kanske en aning fort in mot plattform, eller med en aning för lite broms, eller med alldeles för mycket självförtroende över hur bra tåget bromsar, kanske blev jag en aning distraherad av löftet om en kôlsvart kôpp kaffe under…