-
Fortsätt läsa inlägget…: På tur genom Dalsland
Håverud är en plats jag besökte under förra årets 365foto-projekt, en rätt imponerande plats i landskapet som landet glömde, Dalsland. Den gången var det mest i syfte utav att lufta son såväl som provköra Volvo V40 lite längre än vad Helmia Bil var intresserad utav att hjälpa till med. I år var det dags för återbesök och då i lite mer välordnad form. Ett sällskap av kollegor om totalt 10 personer inklusive undertecknad med bättre hälft tog sig an en tur med M/S Storholmen på sträckan Håverud – Bengtsfors och därefter återfärd med DVVJ och deras Y7 på returen längs med…
-
Fortsätt läsa inlägget…: En färgklick
Okej, det här är väl att vara på gränsen illojal mot företaget som är galet nog att anställa mig, men det går inte att säga mycket annat än att våra konkurrenter erbjuder en färgklick i dagens väldigt gråa Göteborg! Doften av nytt tåg var inte heller helt fy skam och i industrispionagets tecken har jag noterat ett och annat intressant som borde gå att låna över till andra former av plastraketer. De där Schweizarna är inte så tokiga faktiskt. Givetvis bör hela detta (korta) inlägg läsas med glimten i ögat och inte tas på för stort allvar. Vilket sorgligt nog…
-
Fortsätt läsa inlägget…: Åter på spåret
Merparten av den gångna veckan samt föregående helg har spenderats som ofrivilligt ledig, tagen ur trafiksäkerhetstjänst om man skall vara korrekt. Bakgrunden till detta är en indirekt kontakt med suicidal person för en vecka sedan, på väg mot Stockholm som efter en ganska påfrestande vecka tog ganska hårt. Allt gick dessbättre väl och en klen tröst är väl att inga avlidna finns att rapportera om. Däremot så fick jag sitta och rulla tummarna i ett antal dagar i väntan på en läkartid innan det kunde vankas återgång i säkerhetstjänst. Även om det kan låta rätt smutt med en hel massa…
-
Fortsätt läsa inlägget…: Machokulturen inom järnvägen
Det var allt bra länge sedan jag kom och hade åsikter kring järnväg och lokföraryrket nu va? Bäst vi tar tag i det hela och retar upp en och annan nu då helt enkelt. Dagens ämne får nog på förekommen anledning bli machokulturen, något som givetvis existerar inom järnvägen likt alla andra branscher och som även när den är skämtsamt uttryckt, ändå gör mer skada än nödvändigt. Tacksamt nog har ändå inte järnvägen jättestora besvär med persontypen ”störst, bäst och vackrast”, mestadels eftersom den absoluta merparten utav dessa sorteras bort inför utbildningen till lokförare. Visst finns det en och annan…