Jobb
-
Fortsätt läsa inlägget…: Ett enda mörker
Nog för att jag har något emot röda signaler, men svarta är värre. Eller ja, egentligen lika illa som röda då de i praktiken betyder lika mycket stopp båda två. Så som på bilden ovan ser det dock ut vid Gamlestaden utanför Göteborg C sedan i lördags, då ett av Trafikverkets teknikhus gick upp i lågor. Resultatet är manuell hantering enligt blankett 21 för att ta sig in och ut mellan Göteborg C och Väner-/Norgebanan, eller BJ om man nu så vill. Utöver detta även en hejdlöst massa inställda avgångar. För egen del blev det två stycken signaler att passera i stopp,…
-
Fortsätt läsa inlägget…: På förekommen anledning…
Så behöver jag åter en gång dementera att jag på något sätt skulle vara tågentusiast av något slag. Vad jag kan tänka mig är att jag tämligen entusiastiskt delar med mig av min arbetsplats och min vardag som lokförare, entusiastisk över mitt jobb om man så vill, för det mesta. Någon tågentusiast däremot, det är jag inte.
-
Fortsätt läsa inlägget…: Likt en mogen aubergine
Man kan gott tycka att efter en sådär åtta år på järnvägen så borde man veta bättre än att få fingrar på fel plats. Ändå var det just och exakt det jag fick igår. Fingrar på fel plats alltså. Mellan maskinrumsdörr av solid metall och dörrpost av lika solid metall. Till en början var framförallt höger ringfinger mest platt, sedan bultande rött och något missformat för att så småningom förvandlas till en tämligen svullen och närmast självlysande uppenbarelse. Nu, såhär dagen därpå, så går det mest att jämföra med en mogen aubergine. Andelen och grovheten på svordomarna som uttalades i…
-
Fortsätt läsa inlägget…: Ut på jobbtur
Lugn och stillsam reserv stod på schemat i tisdags. Verkligheten på järnvägen ville dock annat och vips fick jag i knät att köra tåg 632 Karlstad – Stockholm för att sedan ta mig hem med passresa. Eftersom jag hade laddat upp för en just stillsam reserv så hade jag med mig såväl bärbar dator som stora kameran och varför då inte passa på att faktiskt även nyttja den senare för att föreviga X55 3344 strax innan avgång från Karlstad. Utöver detta så passade jag även på att terrorisera kollegorna som skulle jobba ombord med mig, med resultatet att det faktiskt…
-
Fortsätt läsa inlägget…: Det är kollegorna som gör det
Hur man än vrider och vänder på det, så är det kollegorna som gör det värt att jobba på järnvägen. Alla tvärgalna människor som samlats för att på bästa tänkbara sätt och vis försöka ordna upp det organiserade kaos som ständigt råder. Tack till alla tokiga järnvägare som förgyller vardagen som lokförare, ni är (för det mesta) guld värda!