Det går knappt att kalla det för bloggtorka när detta är årets enda inlägg va? Vi har passerat den nivån med råge skulle jag vilja säga.

Jag har under några veckor (månader?) funderat på hur man ska kunna sammanfatta år 2021, ett år som dels fallerade monumentalt på förhoppningen om att vara bättre än 2020, dels levererade en stark avslutning.

Det går inte att sticka under stol med att året för evigt kommer att förknippas med min fars orimligt tidiga bortgång, efter ett antal års kamp mot en cancer som inte gick att vinna mot. En knapp månad innan sin 67-årsdag i september somnade han in och födelsedagen ägnade vi istället åt att sprida hans aska över sjön Runn, på en plats han och vi ägnat många timmar i närheten av.

Även om detta självklart på många sätt har präglat året i sin helhet så är jag ändå tacksam över de stunder vi hann med att få innan den branta utförsbacken på slutet. Att vi fick en chans att äta middag på midsommar tillsammans han och jag är onekligen en stor och viktig tröst i det hela.

Jag är även evigt tacksam för att ha nära och kära omkring mig och framförallt fru och dotter som ständigt finns här och även om de båda har sina frustrerande stunder, så är jag trygg i att de har min rygg genom vått och torrt, glädje och sorg.

Onekligen så är det svårt att toppa detta som 2021 års bästa, tack och lov. I andra änden skalan, om vi bortser från att jag är lyckligt lottad med familjen i vardagen, så får årets höjdpunkt ändå tillskrivas ett påskrivet anställningskontrakt lagom till jul.

I mitten av februari så tar jag tjänstledigt från järnvägen för att testa på nytt jobb i en helt annan bransch och blir då supportutvecklare hos nobox här i Karlstad. Från oregelbundna tider (och schemakaos) till dagtid vardagar är onekligen en stor omställning och något som kommer kräva sin tid att vänja sig vid.

Det jag kommer pyssla med om dagarna är just det här, WordPress. Framförallt som support/service med bland annat underhåll, felavhjälpning, materialskapande och inläggning av material på kundsidor, med en hel del mer. En förhållandevis bred och mycket intressant roll som jag är övertygad kommer bjuda på en hel del hjärngympa om dagarna.

Peppen är stor. Jättestor! Även om det samtidigt kommer bli galet läskigt, intensivt, utvecklande och utmanande. Alla känslor kort och gott. På samma gång.

Hur det går, det får vi/ni väl läsa om ett år? Om tempot på uppdateringar här håller i sig vill säga. Något annat vågar jag i och för sig inte lova heller. Allt beror ju på mängden ork som blir över i och med allt ett nytt jobb innebär.

I övrigt finns väl inga stora planer, som sig bör i denna ständigt rådande pandemi. Inga resor planerade. Inga bilbyten planerade. Inga flyttar planerade. En uppsättning bröllopsfotografering planerad visserligen, i andra halvan av augusti, förutsatt att pandemin släppt taget, något vi verkligen hoppas på nu.

Sällan har ett år påbörjats med så många ”jag vet inte” som 2022, men det ska väl kunna bli bra det med?

Några nyårslöften tänker jag inte avsluta med här, även om det finns en ambition i familjen om att minska mängden snacks i skåpet en period.

Däremot fortsätter jag väl hoppas på att nästa år ska kunna bli lite bättre än det gångna året, det vore onekligen trevligt om vi kan passera 2022 utan dödsfall, svåra sjukdomar, skador eller annat elände, typ arbetslöshet…

Är det verkligen för mycket begärt…?