Ja, vår son har då alltså lärt sig det här med att själv ta tag i saker, när ingen annan ordnar upp situationen åt honom, på gott och ont.

Scenariot i fråga är alltså denna morgon, ledig fredag för min del, vilket gör att man kanske är en extra aning trött eller sådär. Min kära fru är ju inte heller riktigt den som studsar upp på morgonen, även om det har hänt att hon har setts till ståendes upp före 9 någon gång då och då.

Vår kära son däremot har ju ändrat sina vanor, som började så lovande likna en sjusovare där med! Numera föredrar han vakentid där runt kuckeliku, klockan är sju-tid, vilket inte är fullt så kompatibelt med de vuxna i hushållet. På senare tid har han även haft en vana av att vandra in till vår säng under natten någon gång, för att sova med oss några timmar.

Även under denna natt dök han upp, med vissa svårigheter i att ligga still och vara tyst, varpå min fru ledde honom tillbaka till sin egna säng där han slocknade så gott så.

När exakt han klev upp sedan på morgonen, det är det ingen annan än han själv som vet, och det berättar han inte för någon. Vad han däremot såg till att ordna var sin egna frukost, skorpor, som han tydligen hämtat ur skafferiet. Dessutom hade han ”hjälpt” oss att mata katterna, ordentligt, med mat nog för flera dagar.

Allt i allt en mycket hjälpsam liten pojke, om man nu bortser från mängden mat åt katterna och nyttighetsfaktorn i att mumsa i sig skorpor till frukost på morgonen.

Angelika var den som i vart fall upptäckte och styrde upp situationen där runt 9-tiden i morse, medan jag fick mig en välbehövlig sovmorgon, jag kom inte upp ur sängen innan 11 om vi sammanfattar det hela…

Frågan är vad som skall bli av denna pojke tids nog, med denna effektivitet och viljestyrka som uppvisas?

Och när blir han gammal nog för att fixa OSS frukost, helst på sängen, så att man kan ligga där och njuta länge och väl!?