ewenson.se

webbpysslare, pappa, make och lätt nördig

rc-lok

  • Menyn för dagen bestod av reservtur, 05.30 – 13.00, passade mig alldeles utmärkt eftersom lavinfaran i facket var tämligen hög, nästan risktillägg för de som skulle skåpa fler saker på senare tid… Njöt lite av att bo tämligen nära jobbet och steg upp först 05.00, endast mindre nödvändigare uppfräschning, på med kläder och iväg, något som låter lättare än vad det var, den tidigare isen hade nu fått ett bedrägligt lager pudersnö ovanpå, vilket som vi alla vet gör en promenad tämligen spännande. Men, fram kom jag, fackets innehåll tömdes ut på ett lämpligt bord varpå plockande och läsande började,…

    Fortsätt läsa inlägget…: En touch av nostalgi
  • Ja, egentligen borde jag veta bättre vid det här laget, man skall aldrig, någonsin, överhuvudtaget tro att man får det lugnt på jobbet bara för att man råkar vara reserv, det är inte riktigt så det funkar… Efter sisådär 4 muggar kaffe av varierande styrka, ett antal timmar vid datorn med hysteriskt roliga DYAC och mitt i lunchen ringde då telefonen, ett enkelt litet uppdrag, ta en taxi till Kil, invänta 358 från Göteborg och lös av den stackars jouren så att han skulle hinna med returtåget. Köra till Karlstad, göra rundgång och växla undan på spår 21, piece of…

    Fortsätt läsa inlägget…: Lite övertid på det tack..!
  • Detta var vad som mötte mig inför gårdagens hemresa från Stockholm, riktigt gammalt hederligt hantverk, Rc3 nr 1048 tillverkad 1970, dvs hela 14 år äldre än mig själv, och still going strong! Nu ska det väl helt klart sägas att viss nervositet förelåg eftersom jag knappast kan säga att jag spenderat några hejdlösa mängder tid på dessa gamla lok tidigare, en tur under praktiken hade jag med Rc3 i nattåget från Malmö, men det var ju ett tag sedan. Dessbättre hade jag kört Rc3 en liten snutt under min linjekännedomsåkning här för några veckor sedan, samt att vi ändå gick…

    Fortsätt läsa inlägget…: Gammalt hederligt hantverk
  • Nästan i varje fall, första biten gick ju fint, och även bytet i Katrineholm fungerade utmärkt, och hela tåget fullt av trevlig bekant personal, so far so good! Strax innan Hallsberg beslutade sig dock det lilla tåget för att ge upp helt sonika, vajsing med transformatorn kort sagt, dessbättre kunde vi i godan ro rulla in i Hallsberg innan batteriet i drivenheten gav sin sista suck, nästan för exakt och bra för att vara sant, mer om detta senare… Bussar beställdes och jag erbjöd mig stanna kvar med den ledsna X2an så att övrig förarpersonal kunde ge sig av mot…

    Fortsätt läsa inlägget…: En lugn och stillsam resa till Karlstad…
  • Ja, hur tusan gick det till egentligen, detta är inte normalt för min del, det normala är att jag håller mig i ett tryggt hörn tillsammans med en kamera och tar kort på andra intet ont anande offer. Men på något vis, utan min direkta vetskap har detta tydligen ändrats..? Igår var det ju som skrivet invigning i Karlstad, många kameror i olika varianter och nog fasiken har man hamnat på bild, inte en gång, inte två, utan hittils har tre olika varianter dykt upp, två stycken på vårt intranät, samt en på Värmlands Folkblads webbsida, artikeln SJ har personal…

    Fortsätt läsa inlägget…: När blev jag en linslus?