okända vägar

Blev att diskutera bilåkande lite smått med min tågvärd Karolina häromdagens, det visade sig att vi var båda likväl förtjusta i bilen som resform, som plats för avslappning, för prat och återhämtning. Till viss del skiljde det lite dock, hon föredrog att sitta brevid och jag gillar starkt min plats i förarsätet. En stilla undran är över vad det är med bilen som gör den så bra till dessa syften, vad är det med en stilla biltur på okända vägar som lockar oss så? Är det känslan av att resa, vara på väg någonstans som lockar oss ut på vägarna…