webbpysslare, pappa, make och lätt nördig, utan inbördes ordning

Etikett: Regina Sida 1 av 6

Denna fantastiska säsong

Höst. Höstlöv. Lövhalka. Lika kul varje år, alla år. I kategorin saker som gör en gråhårig i förtid sådär.

De senaste åren har jag haft min semester ungefär lagom i den perioden som lövhalkan härjar som värst men i år valde vi istället att lägga den lite mer traditionellt sådär under sommaren. Istället får jag nu alltså ut och bli gråhårig och matchar väl snart de gråa molnen på himlen?

Egentligen ska jag väl inte klaga alltför mycket som så, lövhalkan för oss med små fönstertåg är tämligen lindrig jämfört med den frustration som godstågen upplever, med tågvikter långt bortom det vi drar runt på.

Istället handlar det mer om att anpassa sin körstil en smula och ständigt vara vaken för plötslig förändring i fästet, som i Säffle igår morse…

Höst i Säffle

Vyer från spår 1 i Säffle en gråmulen höstdag

Pensionären Bertil 

Sittdynan Bertil

Det här är Bertil. Bertil är numera pensionär, åtminstone för en överskådlig tid framöver.

Bertil, för de som inte är invigda i det hela, det är min lilla dyna för att skona min bakdel från körlärarpallen i X50-serien, inkl men inte endast X55.

Körlärarpall Regina

Varför är då Bertil pensionerad? Jo, för att under överskådlig tid framöver och eventuell än längre ändå så har jag helt avsagt mig alla former av lokförarelever, oavsett om de är från YH-utbildning eller internt.

Bland annat beror det på pallen ovan, som inte ens med hjälp av Bertil är uthärdlig särskilt långa stunder. Alternativet är att sitta i fönstergluggen eller att stå. Inte värst bra alternativ helt enkelt.

Körlärarrollen har varit klart intressant under ett antal år, men nu får det vara nog för ett bra tag, åtminstone ett år och sen får vi se. Vid det laget är tanken att jag ändå ska vara föräldraledig och vips pratar vi någonstans kring 2018 innan det blir aktuellt att tänka tanken igen.

Det ska faktiskt bli bra skönt att få köra tåg själv, alla dagar, varje vecka!

Upprepningarnas helg

Inte nog med att det varit lite utav en leksakshelg, det har även varit jobbhelg, en jobbhelg som varit lite utav upprepningarnas jobbhelg. Både lördag och söndag har nämligen erbjudit samma tåg båda dagarna.

SJ X52E 9079

Bilden ovan kunde med andra ord lika gärna varit tagen såväl igår lördag som idag söndag, för inte nog med att jag kört samma tåg båda dagarna (SJ regionaltåg 355, Karlstad – Göteborg) så har båda körts med samma fordon, X52E 9079, och avgått från samma spår, spår 21.

Hemresa har även den skett med samma tåg (SJ regionaltåg 364, Göteborg – Karlstad) om än med en smula olika förutsättningar. Lördagen fick jag gott köra och växla undan tågsättet på egen hand, idag fick jag istället avnjuta (?) en passresa efter den sedvanliga rasten i Göteborg.

Ärligt talat, även om en passresa i slutet av passet är den minst illa varianten, så föredrar jag nog ändå att köra själv, om inte annat så för att tiden går så mycket fortare då…

En av järnvägens grundstenar

Kaffedags innan avgång

Utan kaffe stannar järnvägen. Kort och gott. Detta var dagens första kopp, lagom innan avgång med tåg 363 mot Göteborg från Karlstad.

Machokulturen inom järnvägen

Det var allt bra länge sedan jag kom och hade åsikter kring järnväg och lokföraryrket nu va? Bäst vi tar tag i det hela och retar upp en och annan nu då helt enkelt.

Dagens ämne får nog på förekommen anledning bli machokulturen, något som givetvis existerar inom järnvägen likt alla andra branscher och som även när den är skämtsamt uttryckt, ändå gör mer skada än nödvändigt.

Tacksamt nog har ändå inte järnvägen jättestora besvär med persontypen ”störst, bäst och vackrast”, mestadels eftersom den absoluta merparten utav dessa sorteras bort inför utbildningen till lokförare. Visst finns det en och annan besserwisser och jag kan gott tänka mig att jag själv blivit kallad för det en och annan gång, om än outtalat, men de riktigt allvarliga fallen är få och tur är väl allt det.

Något man däremot får höra i tid och otid är åsikter om vad som är ”riktiga tåg” och vilka som är ”riktiga lokförare”, vilket är tämligen tröttsamt som bäst och tämligen uttjatat vid det här laget.

Många äro åsikterna om vad som är riktigt tåg men allt som oftast får man höra att moderna motorvagnar, de är minsann inga riktiga tåg. Kör man således bara moderna motorvagnar, då är man ingen riktig lokförare.

SJ X55 3358

SJ X55 3358 i Hagalund

Ursäkta mig och min åsikt nu, men det är kort sagt inget annat än rena dumheter och fjanterier. Delar av en idiotisk machokultur som definitivt skrämmer bort en och annan vettig person från yrket och som syftar på att förminska människor på orimliga grunder.

Ett riktigt tåg kan se ut på många olika sätt, med många olika förutsättningar och användas i trafik som i sig erbjuder helt olika utmaningar. Ett riktigt tåg kan vara ett 600 meters godståg med vikter som räknas i tusentals ton. Ett riktigt tåg kan lika gärna vara närmaste X2000 som skall köra en optimistiskt lagd körplan som förutsätter närmast perfekta förhållanden samtidigt som över 300 resenärer och en bunt kollegor förväntar sig en mjuk körstil. Ett riktigt tåg kan för den delen vara en toppmodern motorvagn med stjärnhimmel i taket som ska göra femtielva uppehåll mellan A och B. Samtliga ovanstående körs givetvis av riktiga lokförare.

Personligen skiter jag högaktningsfullt i vad som är och inte är ett riktigt tåg eller om jag av vissa anses vara en riktig lokförare eller ej när jag spakar Regina. Så länge ekvationen om mesta möjliga lön för minsta möjliga jobb går ihop sig, då är jag nöjd. Det och att jag tycker om vad jag gör, vilket jag gör, trots machokulturinslagen.

Så. Nu ska jag ta ett djupt andetag och fortsätta ignorera puckade uttalande, seriösa eller ej, om vad som är riktiga tåg och riktiga lokförare…

Sida 1 av 6

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén