Med ungefär ett och ett halvt år kvar till nästa bilbyte så är det väl hög tid att börja provköra, eller hur? Sett till bristen på halvledare så borde vi kanske redan beställt rent av?

Nåväl, det får bli ett senare problem och vi drar istället igång bloggåret 2022 starkt såhär efter en månad och lite till med en provkörningsrapport för en bil som absolut inte kommer vara en kandidat, Volvo C40 Recharge.

Nu är det inte det hiskeligt fula utseendet som gör det till en icke tänkbar kandidat för oss som så, men det hjälper inte, utan det faktum att jag egentligen ville köra XC40 Recharge. På grund av dålig framförhållning från min sida var det ej möjligt men eftersom den delar drivlina och koncept i mångt och mycket med detta ekipage så fick detta bli en rimlig ersättare.

Rent interiört så skiljer sig inte våldsamt mycket åt mellan C40 och XC40, förarmiljön är likadan och på elektronikfronten så hittar vi Google Automotive, det vill säga Android i bilformat. Detta innebär bland annat Google Maps i primär display såväl som i displayen för hastighetsmätare. Det innebär även Google Podcast och att alla bilens inställningar sker i ett Android-baserat gränssnitt, som hemma kort och gott.

I övrigt skiljer det sig inte våldsamt jämfört med andra XC40 jag bekantat mig, det är tydligt samma tillverkare och kvalitén är god rakt igenom. Det märks kort och gott att Volvo har byggt några bilar, i några år.

Föga förvånande så är första intrycket en slående tystnad, som sig bör i en elbil. Man glider iväg närmast ljudlöst och här bidrar såväl elmotorerna som god ljudisolering till en fantastisk bilupplevelse som omedelbart kastar vanliga bilar med förbränningsmotor tillbaka till stenåldern.

Om vi bortser från den ljuva tystnaden så är det ingen större skillnad att köra C40 Recharge jämfört med andra, fossila Volvo-bilar utan det är en trygg och stabil upplevelse, även om de gigantiska fälgarna (255/40 R20!!) och höga vikten gör den något stötig.

Från start var inte enpedalskörning aktiverat utan en liten snabb runda i menyerna fick åtgärda det. Lite märkligt, eftersom det i sig är en stor del av att köra elbil och något som man obönhörligen behöver vänja sig vid för bästa effekt. Med enpedalskörningen avaktiverad så beter sig C40 Recharge som vilken annan automatväxlad bil som helst och med det aktiverat, så klarar man det mesta med högerfoten endast.

Den primära turen för dagen var ett varv till Molkom för att plocka upp dottern som hälsat på sin farmor över natten. Dottern som för övrigt varit hejdlöst intresserad av just Volvo-bilar en period.

Landsväg är föga förvånande inga som helst problem och inte ens de enorma fälgarna bidrar till nämnvärd ljudnivå inne i den luftiga och ljusa kupén, klart hjälpt av panoramataket då. Batterinivån var dock inte jättenöjd med körningen och de 39% som turen började med rasade tämligen raskt nedåt och viss räckviddsångest infann sig.

Matar man in en adress i Google Maps får man dock en beräknad batteristatus dels när man kommer fram, dels när man kommer tillbaka till utgångspunkten och detta gör onekligen en hel del för tryggheten.

Med barnet upphämtat och nöjt placerat i baksätet bar det av tillbaka mot Karlstad och rent av vidare ut till Hammarö för att där testa konceptet laddning i samband med besök hos ICA-handlaren.

Vi kan sammanfatta denna upplevelsen med att det kunde gjorts bättre. Mycket bättre. Laddstolpen stod helt klart inte särskilt väl placerad i förhållande till målade rutor och det underlättade inte direkt att locket var på fel sida med. Den snygga lösningen innebar dessutom att kameraväskan var effektivt inlåst och min trogna iPhone Xs fick bidra med bild istället.

För att fortsätta gnällandet så var väl inte laddstolpen särskilt imponerande i hastighet heller med sina 11 kW. Detta innebar att ett förhållandevis kort varv på ICA gav 3% höjning av batteriet, från 15% till 18%. Det känns som att en lite stöddigare effekt skulle kunna göra gott här, om det inte är så att man faktiskt vill att folk parkerar vid stolpen i flera timmar då?

På det stora hela var dock själva elbilsupplevelsen i stort riktigt trevlig och något som helt klart gav mersmak. Jag är dessutom allt mer övertygad om att nästa bilval kommer handla om elbil eller ingen bil. Att skaffa ytterligare en bil med förbränningsmotor på ett eller annat sätt, den tanken känns mer avlägsen för varje dag som går.

Vad det blir, det återstår dock att se. Någon Volvo C40 Recharge blir det dock inte, trots en synnerligen trevlig provkörningsupplevelse. Eventuellt återkommer jag i ämnet fast då i formatet XC40 alternativ något annat som hinner presenteras under det kommande året.

Slutligen skall även några kängor delas ut till Helmia, dels för att bilen lämnas ut för natten med 39% laddning återstående, på gott och ont, dels för att säljaren jag först talade med, som lovade vara på plats kl. 13 dagen därpå när provkörningen var bokad, inte alls var på plats varken kl. 13 eller ens kl. 13:10 då jag gick vidare till nästa säljare.

Jag hoppas denna provkörningsrunda inför bil 2023 inte skall behöva präglas av ytterligare en rad besvikelser kring bilsäljare, men det börjar verkligen inte på topp.

Nu är frågan vad som blir näst ut? Cupra Born ligger bra till och så gör även koncernsyskonen VW Id.3 (igen), VW Id.4 och Skoda Enyaq. På det får det nog bli ett varv med åtminstone BMW iX, Kia EV6 och Hyundai Ioniq 5. Kanske en MG av något slag?

Fler tips på elbilar att undersöka? Fyll på kommentarsfältet nedanför…!