Varje gång jag tar kort över solnedgången och våra vyer ut över staden här från vår balkong, så slås jag av hur märklig känslan är att längta härifrån.

Om man bara bortser från utsikten och att lägenheten här till synes är väldigt fräsch och trevlig, så finns det inte våldsamt många positiva saker med den. Allra helst inte den här säsongen som vi nu befinner oss i. Kallras är det ord som bäst beskriver vår situation.

Visst, den ligger bra till, med närhet till sonens skola, övrig familj och jobbet. Det gör den. Men den är redan nu en smula trångbodd och detta är något som väldigt snart kommer bli än mer påtagligt. Allra helst om Grynet vårt är en bebis som helst inte sover i samma rum som sina föräldrar.

I snart 1,5 år har vi aktivt sökt nytt boende utan att hittas, så det vore väl mer än lägligt att 2017 blir året då vi faktiskt hittar och får ett nytt boende där vi trivs, kan utvecklas som familj och där vi kan hålla oss varma även en kall höst-/vinterdag.

Precis så som misstänkt börjar bostadsmarknaden röra på sig så smått nu efter helgerna och även hyresmarknaden har ruskat sig själv till liv med ett intressant objekt. Återstår bara att se om rouletten vill oss väl det här året.

Så. Håll gärna tummarna för oss. För att vi skall få det höga nöjet att bära våra flyttkartonger till ett större boende om en inte alltför avlägsen framtid. Det skulle vara trevligt!