Torsdagen var ännu en sådan där fantastisk dag på järnvägen, en sådan där dag som börjar rätt okej men som sedan går ganska så ordentligt åt helvete. Ändå lyckas det hela avslutas på helt okej sätt och vis ändå, så småningom.

Tidig start på dagen med turstart 05:09 för att så småningom spaka dagens första tåg mot hufvudstaden, pendlarnas favorit med avgångstid 06:28 från Karlstad. Dessutom ett tåg som inte haft det enkelt på sistone med ett spårarbete i Väse som fullkomligen kvaddar punktligheten.

Skam den som ger sig dock! Med lite inspirerad körning så började det se riktigt lovande ut och allt hopp fanns för en punktlig ankomst till Stockholm C, den första sådana på alltför länge.

Sen träffade något fläkten, så att säga. Ett par signaler i vardera riktning mellan Stockholm Södra och Stockholm Central gav upp och gick hem. Vore inte så katastrofalt om det inte vore så att det var på getingmidjan in mot Stockholm, med ett spår i vardera riktning, lagom till ankomstrusningen.

Flemingsberg och plattformen där blev första anhalt, i cirka 40 minuter, innan färden fortsatte närmare slutstation. Därefter spenderades nästan 80 minuter på att ta sig de sista 16 km från Flemingsberg till Stockholm C med lång väntan såväl på Årstabron, strax efter Årstabron, Stockholm Södra som utspridd i tunneln efteråt.

En sådan här händelse får alltså ganska omgående rent av episka proportioner, trots att två signaler i stopp egentligen inte är så våldsamt tidsödande, om det inte vore för trafikmängden som passerar platsen. Pendeltåg, regionaltåg, snabbtåg och godståg som alla skall samsas på ett enda löpande pärlband i hastigheter på upp till 80 km/h.

Trots att vi var relativt långt fram i kön som sedan uppstod illa kvickt blev vi 117 minuter sena till Stockholm, från att ha varit 1 minut sena inför Flemingsberg. Bara lite lagom surt sådär.

Det totala kaoset fortsatt sedan i ytterligare ett par timmar innan trafiken äntligen kunde rulla på. Detta fick i sin tur konsekvensen att tåget kollegorna ombord skulle vända hem med, till slut blev inställt. Som följd till detta blev min enkla X55 en dubbel för att kunna frakta hem sådär 200 resenärer i sent läge och ytterligare 200 resenärer i ruskigt sent läge.

Premiär för min del att alls multipelkoppla en X55 och detta dessutom då vid plattform på Stockholm C, spår 10. Ingen press sådär. Ingen alls.

Tack vare god hjälp från klockrena kollegor gick det hela dock alldeles ypperligt och även om vi missade avgångstid kom vi iväg hem mot Karlstad i förhållandevis god tid.

Väl hemma igen strax efter 17 och en sådär lagom charmig 12-timmarsdag var därmed över. Övertidskontot en smula påfyllt och fredagen ägnades mest åt att återhämta sig mentalt såväl som att besöka IKEA. Kanske inte den mest logiska kopplingen, men ändå.

Lagom till morgondagens tur mot Göteborg så utlovas det stormvarningar och ”mängder” av snö. Det finns alltså all potential i världen till att bli ännu en fantastisk dag på järnvägen den här veckan.

Yay. Eller något.