Tre veckor sedan idag som jag fick hem min flång nya iPhone 7 Plus och därmed tre veckor i det nya livet utan en 3,5 mm-port på telefonen. Hur fungerar då livet med en dongel egentligen?

Överlag måste jag ändå säga att det funkar. Ska vi sträcka ut det ordentligt så funkar det rent av ganska hyfsat! Förutsatt att man kommer ihåg sin dongel vart man än går då.

Fast, det är egentligen mest på jobbet som jag använder dongeln, för att kunna koppla telefonen till stereon i förarhytten när denna har en aux-in. Smidigaste sättet att kunna lyssna på mina poddar när jag kör helt enkelt!

Det är mest då som jag saknar mitt 3,5 mm-uttag egentligen, inte så mycket i övrigt. Även om det är lite surt att behöva investera i nya hörlurar så gillar jag ju ändå teknikköp, så det är lite utav varje där.

Givetvis har jag även handlat på mig en backupdongel, tills den dagen då den inkluderade antingen går sönder eller placeras på ett bra ställe. Som hittat med sina 99 kr…

Om man bortser från problemen kring dongeln, så är jag ändå ruskigt nöjd med mitt köp. Framförallt batteritiden på 7 Plus gör mig lite smått lyrisk! För första gången i mitt liv med smarta enheter så behöver jag inte längre göra en stödladdning mitt på dagen för att klara mig hela dagen ut. Så vida jag inte gör riktigt extrema saker d.v.s.!

Jag är inte alltid helt positiv kring storleken på enheten, men det känns ändå väldigt värt det så vida det innebär att jag faktiskt klarar mig utan stödladdningar. Jag kan leva med det så att säga. Dessutom har skärmstorleken sina fördelar med, ibland!

Tänk å tänk om man kunde få en telefon i storlek med iPhone SE med ett batteri som det i iPhone 7 Plus..! Offrar gladeligen några millimeter tjocklek för det! Mer än gärna!

Hur som helst, tre veckor senare och jag är nöjd med dongellivet. Plus att jag är lite lagom lättroad utav just ordet dongel, om ingen nu redan märkt av det…