Ett halvår järnvägsdetox

Tänka sig, igår var det visst ett halvår sedan jag körde min sista tur på järnvägen, ett halvår som minst sagt har susat förbi i ett oanat tempo, så snabbt att jag rent av glömde bort att det var just igår som markerade halvåret.

Självporträtt inför sista turen som lokförare
Självporträtt inför sista turen som lokförare

Av och till, oftast när jag springer på före detta kollegor, så får jag frågan om jag ångrat mig? Om jag inte saknar järnvägen och jobbet som lokförare?

Svaret är enkelt. Absolut inte. Inte ens lite faktiskt. Det enda jag möjligen kan sakna är alla fantastiska människor jag jobbat med genom åren, men det i sig är knappast skäl nog till att återvända. Dessutom är oanvänd uniform med glädje återlämnad tillsammans med mobila enheter och annat blandat skrot.

Hur är det då att jobba måndag till fredag, åtta till sjutton, på ett kontor?

Ärligt talat? Rätt underbart faktiskt. Min kropp och knopp älskar de regelbundna tiderna. Min ork är på en helt annan nivå än tidigare, trots att jag numera jobbar 100% (plus lite eget företagande) jämfört med tidigare 75% och framförallt, stressen över vem som kan hämta på förskolan är ett minne blott.

Är det en omställning att plötsligt inte kunna göra roliga eller praktiska saker på vardagarna?

Absolut. Kan inte direkt säga att jag trivs i trängseln om helgerna. Men, det är värt det. Ledig alla helgen. Ledig alla storhelger och röda dagar. Inte behöva pussla med barnpassning och scheman. Inte behöva oroa sig över att schemat ska missmatcha eller ändras i sista sekund.

På det så ska vi väl dessutom göra väldigt klart i att jag trivs mycket väl på mitt nya jobb, med mina nya arbetsuppgifter och kollegor. Många saker är i sig fortfarande en utmaning och jag känner alltjämt en skön intellektuell stimulans av mina arbetsveckor. Problemlösning som vardag återstår, endast i annat format än tidigare.

Jag har haft en tanke om att stå för nästa periodiska läkarundersökning, hösten 2023, för egna medel, för att kunna behålla lokförarbeviset i ytterligare något år, men jag är skeptisk. Det lutar snarare åt att jag istället för att betala nästa års avgift till blodsugarna på Transportstyrelsen, helt enkelt klipper kortet och skickar det åter avsändaren.

Tack och hej järnvägen, vi lär inte ses igen annat än som resenär.
Tack och hej järnvägen, vi lär inte ses igen annat än som resenär.

Mycket kan självklart hända fram tills dess, någon gång efter årsskiftet, men som det känns nu och har känts ett bra tag, så lär jag inte återse järnvägen annat än som resenär. Och medberoende till min fru som fortsatt jobbar inom cirkusen då.

Det har varit ett intensivt halvår med mängder av nya saker att lära sig och klura ut, men det har varit så otroligt värt det och jag är för evigt tacksam för att jag fick och tog chansen att göra något annat med mitt liv. Lätt ett av de bättre besluten i mitt vuxna liv, i gott sällskap av en bunt andra.

Jag ångrar inte att jag började som lokförare, att jag jobbat med det under ett stort antal år, det är trots allt något som inneburit såväl fru som barn #2, något som jag är evigt tacksam för.

Vi är dock klara med varandra nu, jag och järnvägen. Det var en intressant del av mitt liv men nu är det annat som gäller, för en överskådlig tid framöver.

Med elbil på långtur

Hur är det egentligen att ta längre turer med elbil? Klarar man sig med de publika laddstationerna och hur är de som, ja, bilar? Det är en rad frågor som jag tänkte ta mig tillfälle att svara på helt enkelt.

Låt oss dock inleda med att brasklappen här är att långtur för inlägget är definierat som knappt 50 mil tur & retur Karlstad – Tønsberg i Norge, d.v.s. motsvarande ett normalt norrländskt varv till affären. Med det sagt, åter till ordinarie innehåll.

Fordonet – Polestar 2

Polestar 2 elbil parkerad på en parkeringsplats

Fordonet för turen var inget mindre än en Polestar 2 med standardräckvidd som uppges vara 470 km WLTP. Som alltid en siffra som tas med en saltgruva eller två, men mer om det senare. Färgen som synes vit och utrustningslistan sådär rimligt bra för att vara en hyrbil i den lite högre klassen.

Läs mer

På tur med elektrifierad Volvo

Med ungefär ett och ett halvt år kvar till nästa bilbyte så är det väl hög tid att börja provköra, eller hur? Sett till bristen på halvledare så borde vi kanske redan beställt rent av?

Nåväl, det får bli ett senare problem och vi drar istället igång bloggåret 2022 starkt såhär efter en månad och lite till med en provkörningsrapport för en bil som absolut inte kommer vara en kandidat, Volvo C40 Recharge.

Volvo C40 Recharge på hal is
Volvo C40 Recharge på hal is

Läs mer

Så, det var 2021 då

Det går knappt att kalla det för bloggtorka när detta är årets enda inlägg va? Vi har passerat den nivån med råge skulle jag vilja säga.

Jag har under några veckor (månader?) funderat på hur man ska kunna sammanfatta år 2021, ett år som dels fallerade monumentalt på förhoppningen om att vara bättre än 2020, dels levererade en stark avslutning.

Det går inte att sticka under stol med att året för evigt kommer att förknippas med min fars orimligt tidiga bortgång, efter ett antal års kamp mot en cancer som inte gick att vinna mot. En knapp månad innan sin 67-årsdag i september somnade han in och födelsedagen ägnade vi istället åt att sprida hans aska över sjön Runn, på en plats han och vi ägnat många timmar i närheten av.

Vila i frid kära far. Tack för allt.

Även om detta självklart på många sätt har präglat året i sin helhet så är jag ändå tacksam över de stunder vi hann med att få innan den branta utförsbacken på slutet. Att vi fick en chans att äta middag på midsommar tillsammans han och jag är onekligen en stor och viktig tröst i det hela.

Jag är även evigt tacksam för att ha nära och kära omkring mig och framförallt fru och dotter som ständigt finns här och även om de båda har sina frustrerande stunder, så är jag trygg i att de har min rygg genom vått och torrt, glädje och sorg.

Onekligen så är det svårt att toppa detta som 2021 års bästa, tack och lov. I andra änden skalan, om vi bortser från att jag är lyckligt lottad med familjen i vardagen, så får årets höjdpunkt ändå tillskrivas ett påskrivet anställningskontrakt lagom till jul.

I mitten av februari så tar jag tjänstledigt från järnvägen för att testa på nytt jobb i en helt annan bransch och blir då supportutvecklare hos nobox här i Karlstad. Från oregelbundna tider (och schemakaos) till dagtid vardagar är onekligen en stor omställning och något som kommer kräva sin tid att vänja sig vid.

Det jag kommer pyssla med om dagarna är just det här, WordPress. Framförallt som support/service med bland annat underhåll, felavhjälpning, materialskapande och inläggning av material på kundsidor, med en hel del mer. En förhållandevis bred och mycket intressant roll som jag är övertygad kommer bjuda på en hel del hjärngympa om dagarna.

Wordpress logotyp
WordPress, inte bara bloggplattform utan även blivande arbetsredskap

Peppen är stor. Jättestor! Även om det samtidigt kommer bli galet läskigt, intensivt, utvecklande och utmanande. Alla känslor kort och gott. På samma gång.

Hur det går, det får vi/ni väl läsa om ett år? Om tempot på uppdateringar här håller i sig vill säga. Något annat vågar jag i och för sig inte lova heller. Allt beror ju på mängden ork som blir över i och med allt ett nytt jobb innebär.

I övrigt finns väl inga stora planer, som sig bör i denna ständigt rådande pandemi. Inga resor planerade. Inga bilbyten planerade. Inga flyttar planerade. En uppsättning bröllopsfotografering planerad visserligen, i andra halvan av augusti, förutsatt att pandemin släppt taget, något vi verkligen hoppas på nu.

Sällan har ett år påbörjats med så många ”jag vet inte” som 2022, men det ska väl kunna bli bra det med?

Några nyårslöften tänker jag inte avsluta med här, även om det finns en ambition i familjen om att minska mängden snacks i skåpet en period.

Däremot fortsätter jag väl hoppas på att nästa år ska kunna bli lite bättre än det gångna året, det vore onekligen trevligt om vi kan passera 2022 utan dödsfall, svåra sjukdomar, skador eller annat elände, typ arbetslöshet…

Är det verkligen för mycket begärt…?

Någon form av sammanfattning

Med sådär fyra månaders mellanrum till föregående inlägg är det väl dags att försöka ge sig på något form av sammanfattning av detta år 2020.

Mestadels är den väl rätt kort, för utöver att byta bil här i höstas så har man väl inte gjort särskilt mycket utanför hemmet. Det mesta har varit eller blivit inställt, inklusive roligheter som julölsprovningar och liknande trams.

Senaste månaden här har jag dock figurerat i såväl Dagens Nyheter som i Upsala Nya Tidning på ämnet digitalt julfirande, efter att ha fått en vänlig hänvisning från allas vår Karl Emil Nikka.

Tidigare under hösten gjorde jag även en live-chat med Prisjakt kring ämnet datorer och tillbehör i samband med black friday. Klart spännande och roligt litet uppdrag sådär i vardagen.

Utöver det så har väl året mestadels ägnats åt att köra tåg, i den mån det gått några, filma så mycket material som möjligt till min YouTube-kanal Teknik med Ewenson samt skriva för Advized och på sistone även några översättningsjobb för TechRadars svenska sida.

Årets julklapp blev visst även F-skattsedel för att i formen av enskild firma kunna göra exempelvis ovanstående skrivande i formen av företag, samt även kunna fakturera smidigt vid samarbeten så som det med F-Secure i början av december.

Tyvärr drog registreringen ut på tiden så pass mycket så att just det fick gå via en faktureringstjänst istället, men det öppnar åtminstone dörrar för framtiden och för att kunna göra mer av mina kreativa ådror.

För 2021 hoppas jag nu mest på att vaccineringen ska komma igång ordentligt och jag börjar bli relativt redo att stå tidigt i kön, när det väl kommer till min kategori så att säga. Dels för min egna skull men framförallt för andra, mer utsatta personers skull.

Jag vet ärligt talat inte riktigt vad man ska säga om 2020 såhär nu när det endast återstår några timmar av det. Mestadels har det ju varit ett riktigt, kvalificerat skitår på de flesta vis, men jag är åtminstone så lyckligt lottad av att ha haft min familj att genomlida det med.

Må 2021 vara ett bättre år på alla sätt och vis, för oss alla! Gott nytt år!