Lokförarens arbetsplats: Rc3

Förarhytt Rc3
Förarhytt Rc3

Här har vi då den kontrast som skiljer sig markant från såväl Rc6 som X2 i min vardag, nämligen Rc3. Detta är förarmiljö som härstammar från 1960/70-tal och erbjuder därmed inte riktigt samma som de åtminstone en aning mer moderna fordon som finns beskrivet i övrigt här på sidan.

I nummerordning har vi då:

Nummer 1:

Tågbromsventilen, den legendariska (?) D3L som är en högst mekanisk konstruktion där luften släpps ut direkt i stativet i förarhytten i olika mängd beroende på vilket läge man väljer. Denna bromsventil kräver en helt annan fingertoppskänsla än de moderna, elektriska och datoriserade bromsventilerna gör, men en välstämd D3L är svårslagen när det gäller att göra snygga och bra inbromsningar!

Nummer 2:

Tryckknapp för tyfon, finns även en fotpedal på golvet som jag personligen föredrar att använda. Risken med placeringen av denna tryckknapp är att man kan av misstag vila armen på den om man sitter med handen beredd på bromsventilens handtag.

Nummer 3:

Färdriktningsväljaren på Rc3, samt även ”startnyckel” för att aktivera loket, ordentliga mekaniska grunkor!

Nummer 4:

Pådragsreglage som förs uppåt/framåt för att reglera pådraget i vald färdriktning, lägen från 0 – 9, dvs inget till fullt pådrag.

Nummer 5:

Hastighetsreferens, en väldigt enkel form av fartbegränsare, som helt enkelt stryper pådraget till motorerna när vald hastighet uppnås. Kan ej justera farten nedåt utan endast strypa pådraget.

Nummer 6:

Lokets telefon av mobi-sir variant, ett speciellt telefonnät som är utbyggt för järnvägen med specifika funktioner. I denna skall tågets nr matas in vilket gör att man på enkelt sätt kan ringa direkt till mig från t.ex. Trafikverkets driftledningscentral. Utöver detta finns även funktioner för att kunna ringa nödsamtal, vilket direkt kopplas upp till berörd personal på Trafikverket, samt alla tåg i samma område som det egna, för att snabbt nå ut med viktig information vid fara eller olycka. Det är även denna apparat som används för utrop i tåget från förarhytten.

Nummer 7:

Reglering av frontbelysning, tre lägen uppåt med positionsljus, halvt helljus samt helt helljus plus ytterligare ett läge nedåt med belysning i båda ändar av loket för användning vid växling då färdriktningen skiftar ofta.

Nummer 8:

ATC-panel, ATC står för Automatic Train Control och är ett system som övervakar förarens framfärd med tåget. En antenn under loket läser av sk baliser, plattor som ligger i spåret med information om topphastighet, signaler samt i vissa fall vägskydd. Jag tillåts med ATC-systemet köra i upp till 4 km/h utan åtgärd, vid 5-9 km/h över topphastigheten varnas jag visuellt samt med tonstötar och vid 10 km/h över tillåten hastighet tillsätts tågbromsen automatiskt för att få ner hastigheten. Systemet övervakar även begränsande signaler och skulle t.ex. en signal som visar stopp passeras, så kommer tåget automatiskt att nödbromsas till stopp.

I detta system matar jag in uppgifter om mitt tågs topphastighet, längd, tillsättningstid för bromsen, hur kraftig broms jag har samt om tåget får färdas med s.k. överhastighet, en procentuell skillnad som tillåts på vissa fordon och vid vissa hastigheter.

Nummer 9:

Hastighetsmätare av analog typ, sitter lite lätt utanför synfältet i Rc3 och inte alls lika centralt viktig som i modernare fordon.

Nummer 10:

Nödbromsventil som är direkt ansluten till tågets genomgående tryckluftsledning, när denna dras ner töms denna ledning direkt i förarhytten och tåget nödbromsas, används endast vid nödfall eller fel på den vanliga tågbromsreglaget.