Klockan tickar och bilbyte närmar sig ovillkorligen. Frågan är vad tusan vi vill ha och går det ens att få leverans i tid?!

Frågorna är många, svaren är få. Osammanhängande tankar däremot, det är det alltid gott om.

Till skillnad från många tidigare år så är jag orimligt (?) sent ute i att börja provköra potentiella kandidater inför kommande byte och det egentligen av många olika skäl.

Dels har vi det faktumet att jag sedan februari jobbar kontorstider, måndag till fredag, vilket chockerande nog lämnar väldigt lite tid till spontana provkörningar.

På det tillkommer ambitionen om att nästa bil, det blir en elbil kort och gott, något som påverkar utbudet en hel del.

Sedan ska vi verkligen inte sticka under stol med att prisnivåerna på den ambitionen gör utbudet än mindre, allra helst med tanke på inflation och annat elände just nu.

Vilka är då egentligen våra alternativ, så som läget är just nu?

1. Försöka hitta en vettig elbil till ett vettigt pris
2. Se om det går att förlänga kontraktet på nuvarande bil på något vis
3. Bita i det sura äpplet och skaffa ytterligare en fossilbil
4. Överleva en odefinierad stund utan bil

Det är en smula oklart vilket alternativ som egentligen är bäst eller mest sannolikt att inträffa. Personligen ser jag ju helst det första alternativet som lösningen, men frågan är om jag vågar tro på det ens själv.

Ska vi snacka modeller så är det tveklöst Kia EV6, Volkswagen Id.3/Id.4 samt kanske Renault Megane E-Tech som blandas i listan över potentiella kandidater. Rent prismässigt är det dock snarast Renault Zoe som ligger närmst till hands.

Att förlänga kontraktet på Bodil vore onekligen rätt smidigt, men rätt osannolikt spontant. Snarare kanske det i så fall blir läge att köpa loss den och därmed sälja sin själ till banken ytterligare lite till.

Det tredje alternativet, att skaffa ytterligare en fossilt driven bil, känns inte alls lockande faktiskt. Inte ens lite. Åtminstone inte en ny sådan och begagnatmarknaden, den känns mest läskig och besvärlig.

Alternativ fyra, klara sig utan bil för en period, är inte direkt något som vinner pluspoäng hemma. Det är onekligen bekvämt och smidigt med bil på alla sätt och vis. Vi skulle säkerligen klara oss rätt långt med kollektivtrafik och hyrbil eller bilpool som så, men det är helt klart en stor del frihet som försvinner i att inte ha sin egna bil.

Jag har nog aldrig under mina leasingår varit så vilsen och närmast uppgiven i letandet efter nästa bil dock. Det mesta känns antingen orimligt dyrt, orimligt dumt eller bara helt osannolikt. Och då har vi inte ens nuddat vid leveranstiderna som ett gigantiskt problem än.

För vissa (många?) av modellerna så räcker det inte ens om vi går till handlaren till helgen och beställer, vi får ändå inte leverans i tid för att slippa ett billöst glapp nästa höst.

Är det så att någon av mina allt färre läsare sitter på något briljant tips vad gäller nästa bilval så, ja, ni vet, kommentarsfältet är öppet.

Tills vidare suckar jag dock en smula, klurar på hur tusan det hela ska ordna upp sig och håller tummarna för att världen ska ta och skärpa till sig lite nu, snart, gärna nyss.