Hur är det egentligen att ta längre turer med elbil? Klarar man sig med de publika laddstationerna och hur är de som, ja, bilar? Det är en rad frågor som jag tänkte ta mig tillfälle att svara på helt enkelt.

Låt oss dock inleda med att brasklappen här är att långtur för inlägget är definierat som knappt 50 mil tur & retur Karlstad – Tønsberg i Norge, d.v.s. motsvarande ett normalt norrländskt varv till affären. Med det sagt, åter till ordinarie innehåll.

Fordonet – Polestar 2

Fordonet för turen var inget mindre än en Polestar 2 med standardräckvidd som uppges vara 470 km WLTP. Som alltid en siffra som tas med en saltgruva eller två, men mer om det senare. Färgen som synes vit och utrustningslistan sådär rimligt bra för att vara en hyrbil i den lite högre klassen.

Som de allra flesta elbilar snackar vi fullständig enkelhet vad gäller växlar, det finns framåt, bakåt och stillastående kort och gott.

Inställningsmöjligheter finns för såväl rattmotstånd, one pedal driving och huruvida bilen ska krypa framåt eller stå stilla när fötterna håller sig borta från pedalerna.

På teknikfronten hittar vi infotainmentsystem signerat Google, inklusive Google Maps inbyggt från start. Ett system som lite retligt fick en uppdatering för att stödja Apple Car Play under min körning hem, lagom sådär så att jag inte kunde testa det alls.

Prestandamässigt gör den 0-100 km/h på 7,4 sekunder och därmed långt ifrån en raket, men ärligt talat, vem bryr sig om det? Vad som är viktigare är snarare möjligheterna till effektiva omkörningar och 80 km/h till 90 km/h + moms går sådär löjligt fort att man inte riktigt hinner med. Precis som det ska vara helt enkelt.

Elbilskörning

Något som (för mig) är lika delar viktigt som trevligt med elbilskörning är möjligheten till one pedal driving. Kort sammanfattat innebär detta att du hanterar såväl acceleration som inbromsning genom att reglera trycket på ”gaspedalen” och använder elmotorerna för att bromsa med, något som garanterat kommer få bromsskivorna att rosta ihop.

Detta innebär att du själv kan styra lite över räckvidden och med rätt körstil kan förlänga dina sträckor en hel del. Vice versa med sämre körstil alltså, värt att ha i åtanke om du känner att detta kan vara en svaghet hos dig…

För egen del, som ser det lite som en sport att bromsa så lite som möjligt, innebar denna typ av körning att bromspedalen kanske användes maximalt runt 5 gånger på tre dagar och nästan 50 mil. I och med att det gick att elbromsa ända ner till stillastående och att denna var tillräckligt aggressiv för att klara de flesta situationer, så blev slitaget på bromspedalen minimalt.

Räckviddsångest

Även om räckvidden börjar ordna upp sig med teoretiska siffror som 470 km WLTP så går det inte att förneka, räckviddsångesten kommer krypande direkt man startar sin resa.

Polestar 2 är som skrivet utrustat med Google-baserad Infotainment och Google Maps för navigering. Detta inkluderar även en beräknad siffra på kvarstående batterikapacitet när du dels når ditt mål, dels för returen.

Även om detta är otroligt smidigt för att få koll på läget, så bidrar det en hel del till räckviddsångesten när det i början av 25 mil sträckkörning anges återstå 12% batteri väl framme. Allra helst med vetskapen om att allt och inget kan hända längs med vägen.

Dessbättre visar det sig att uträkningen är gjord av en ordentlig pessimist och för returen från Tønsberg till Karlstad så gick de förutspådda 12% vid ankomst till hela 30% återstående kapacitet när bilen parkerades utanför Helmia igen.

Det går säkerligen att komma till rätta med räckviddsångesten med ytterligare mängdträning, för att få lite mer perspektiv på hur lång räckvidden faktiskt är på riktigt. Det är nog inte så illa som det upplevs ändå.

Laddning

En tämligen grundläggande del av elbilslivet är ju som bekant laddning, något som onekligen tar mer tid i anspråk än vilket besök till bensinmacken som helst, oavsett fordon, typ av laddare och förutsättningar. Just nu.

För skojs skull (?) gav jag mig på att ladda en snabbis på väg till Tønsberg, mest för att känna på det. Parkerade vid en laddstation, hämtade appen, kopplade sladden och försökte få liv i laddningen. Men nej. Felkod efter felkod och ingen laddning blev det.

Bytte lite snabbt över till en annan laddare, vid en annan bensinmack intill. Som inte heller fungerade. Inte ens på den nivån att det dök upp en möjlighet att betala.

Bra start kort och gott. Laddning fick bli ett senare problem. ??‍♂️

Morgonen fick helt enkelt innebära ”onödigt” tidig uppstigning för att med en kopp kaffe i handen ge sig ut på jakt efter en hurtiglader. Den här gången med bättre resultat. Efter en del inledande strul då.

Total tid vid laddaren blev 56 minuter och på den tiden levererades knappt 35 kWh från den 50 kW hurtiglader som jag parkerat vid. Från ca 35% batterikapacitet till 90% batterikapacitet till en teoretisk kostnad på strax under 200 kr. Teoretisk eftersom varken appen eller bankkontot visar några spår av min timme vid laddaren. Än så länge i varje fall.

När laddningen väl fungerar så är det förhållandevis smidigt ändå, om än något tidskrävande. Att stå en timme och ladda är kanske inget problem om man passar på att göra annat under tiden, men det förutsätter ju då att det finns något annat att göra just under tiden.

Bäst blir det ju självklart om det finns möjlighet att ladda under längre pauser, över en natt eller en arbetsdag. Men detta förutsätter ju tillgång till laddare med, något som är långt ifrån en självklarhet.

Elbilslivet, är det något att sträva efter då?

Tveklöst ja. Trots bekymren med laddningen så är jag ännu mer övertygad i att nästa bil, det blir en helbil. Frågan är egentligen bara om det blir en ny bil direkt efter att vi är klar med vår Seat Arona eller om det blir ett billöst glapp först?

För min del är det närmast uteslutet att köpa någon mer ny fossilt driven bil, det känns bara dumt och onödigt, för att inte tala om dyrt.

Därmed inte sagt att elbilslivet verkar vara en dans på rosor. Det finns problem, framförallt med räckvidd och laddning som bara måste bli bättre.

Bara det att i princip (?) varje laddstation har sin egna app eller annan lösning för att få igång laddningen är genomkorkat. Appar och taggar i all ära, det som verkligen behövs är möjlighet att betala med kort, utan krav på registrering och voodoo för att få uttaget att sätta igång.

Vad gäller räckvidd så kan jag personligen känna att minimigränsen för en fungerande vardag är runt 50 mil riktig räckvidd, gärna lite till, för att åtminstone komma 30 mil på en laddning vintertid. För en dålig räckvidd blir än sämre under årets kalla månader, ett oundvikligt faktum oavsett hur elbilsfanatisk du än må vara.

Att det saknas möjlighet att ladda hemma är fortsatt lite av ett problem, det är det, men med effektiva snabbladdare och någorlunda rimlig räckvidd så är det inte ett så stort problem som jag ändå inbillat mig.

Avslutningsvis

Om min första roadtrip gett något konkret så är det ett allt större sug på mer, köra mer elbil, längre, med mer och fler upplevelser av för- och nackdelar med elbilar.

Frågan är egentligen bara, vilken bil som blir näst ut och vart resan bör gå?