Trots att jag i många år kört eltåg så har jag aldrig tidigare kört elbil, pinsamt nog!

Nu råkar det ju vara den tiden på året som man bäst provkör BMW i alla de slag, även fast man numera kör tjeckiskt istället. Det är höst och därmed kampanjen ”Kör för livet” tillsammans med Barncancerfonden. En provkörning utav en laddbar (!) BMW innebär 100 kr från BMW till Barncancerfonden. Högst rimligt!

I år fick det alltså bli hög tid för att testa på BMW i3, en ren elbil med cirka 20 mil räckvidd på fullt batteri.

Det råder inga som helst tvivel på att det är en BMW man sätter sig i, när man tar plats bakom ratten på i3. Det enda som kanske inte riktigt känns BMW är väl i så fall de ytterst smala däcken, som bidrar till minskat rullmotstånd och bättre räckvidd.

Precis som på alla modernare bilar är det en startknapp för att dra igång systemen och sedan är det en enkel växelväljare för att helt sonika välja mellan Drive, Neutral och Reverse. Som vilken annan automatlåda som helst alltså.

I med Drive och i praktiken ljudlöst rullar man iväg med ett lätt tryck på gaspedalen. Bortsett ljudet så är det såhär långt som vilken annan bil som helst.

Den stora skillnaden kommer först när man släpper gaspedalen och den regenerativa bromsningen tar vid. Batterierna laddas nämligen genom att motorerna används som generatorer istället, något som både förlänger räckvidden samt ger en sjukt effektiv motorbroms.

Plötsligt blir det alltså en sport att köra BMW i3 helt utan att använda bromspedalen alls. Det går nämligen. Det går faktiskt långt mycket bättre än man någonsin kunnat ana!

Trots att bilen är utrustad med däck marginellt bredare än cykeldäck så känns den ändå stabil och trevlig vid normal(-isch) kurvtagning. Inga tippningstendenser ens i frikostigt tagna rondeller!

Det är egentligen först vid motorvägsfart med moms som man börjar märka av att sidostabiliteten inte är fullt så omfattande som man är van vid med bilar av samma märke. Men så fort bör man ju å andra sidan inte köra av många anledningar…

Överlag känns dessutom kupén tyst och trevlig, luftig rent av. Visserligen provade jag aldrig att sitta bakom mig själv i den här bilen, men med lite vilja så kanske det hade gått det med?

Någon direkt familjebil är det väl inte, även om det kanske går fint med sådär lagom stora barn, efter att de slutat sitta bakåtvänt och innan de blivit långa på grund av tonår.

Som pendlingsbil eller andrabil däremot, här har vi nog grejen! Det här är bortsett bristande utrymme för bakåtvänd bilbarnstol en bil som skulle fylla sådär 90% av våra behov, förutsatt att vi bara hade en laddpost vid parkeringsplatsen här hemma.

Med ett ingångspris strax norr om 350 000 kr så är det kanske inte det mest prisvärda elbilsalternativet, men det är tveklöst den mest spännande BMW jag någonsin har kört, inräknat då BMW M140i från förra året..!

Och givetvis, innan frågan ställs, så bidrog jag även i år med ett matchande bidrag till Barncancerfonden. Blir alltså 100 kr från BMW, 100 kr från mig. Högst rimligt faktiskt!

Har ni, kära läsare, provkört någon laddbar BMW än i år? Eller har ni kört någon annan intressant elbil? Kommentarsfältet är öppet för inspel!