På skolbesök

Ungefär så länge som jag kan minnas så har det här med att hålla presentationer varit lite utav en skräck, allra helst under högstadietiden som så. Även om det kan vara svårt att tro (Diana köper det inte alls) så har jag faktiskt en bakgrund i att vara ganska blyg utav mig. Typ extremt…

Saker och ting förändras ju tack och lov relativt mycket med åren och detta för att man utmanar sig själv i tid och otid. Exempelvis som med YouTube-kanalerna. Att utsätta sig själv för det man ogillar i hopp om att förändras.

När det i sonens skola blev på tal att som förälder få komma och berätta om sina jobb så passade jag på, efter att ha rådfrågat just sonen ifråga. Stå i ett klassrum inför femtontalet mer eller mindre lugna barn och berätta om lokföraryrket.

Helt otänkbart för säg 10-15 år sedan. Idag gjorde jag det! Jag och en (möjligtvis) något överarbetad Powerpoint-presentation.

Lokförarpresentation

Just åldersgruppen 8-åringar är både rätt tacksamma och en smula knepiga att nå ut till. Det går inte att vara annat än stum utav beundran för alla de som faktiskt jobbar dagligen med att fånga deras uppmärksamhet och att försöka lära ut något.

Dryga 45 minuters pratande, bildvisande och besvarande utav frågor räcker bra för att en annan skall bli ganska trött i huvudet, samtidigt som det kändes bra gôtt att faktiskt göra det med, att ha förändrats så pass mycket att det är något helt tänkbart och underhållande snarare än något fyllt av skräck!

Givetvis underlättar det alltid att ha ett ämne man har någorlunda koll(-isch) på som så, men ändå. Jag tänker vara ganska nöjd över det här idag och eventuellt några dagar till framöver.

Bra dag! Mycket bra! Nästan så att jag börjar bli på gränsen till självgod!

Ett svar

  1. Snyggt jobbat! Antar att det kan vara lite klurigt att hålla det på en bra nivå också. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.