Efter att vi nyligen äntligen fick skriva kontrakt på ett nytt boende, ett än mer centralt boende än vi har nu, så har tankarna på att (för mig) återgå till ett icke-bilägarliv cirkulerat igen. Att återgå till livet med bilpool så som jag levde för några år sedan.

 

Det är onekligen bra mycket mer ekonomiskt att bara betala för en ny och fräsch bil när man faktiskt behöver det. Det vill säga i vårt fall några dagar i månaden. Som det är nu betalar vi relativt mycket pengar för att ha friheten att kunna kliva i och ur vår bil när vi än känner för det. Betalar för det spontana egentligen.

Samtidigt som det finns ekonomiska fördelar vissa månader så finns det givetvis även nackdelar andra månader, när behoven är större och bilturerna fler. Frågan är bara hur många utav dessa bilturer som är nödvändiga egentligen?

Det går inte heller att förneka smidigheten i att ständigt ha bilstolen monterad jämfört med att montera i och ur den jämt och ständigt, även om isofix-fästen gör det hela väldigt mycket lättare.

Trots att det kostar bra mycket mer än det smakar (?) så har jag ändå trivts ruskigt väl med min nuvarande lösning i formen privatleasing. Såhär med dryga halvåret kvar på avtalet är jag mer än nöjd med hur det har fungerat och på det stora hela, kostnaden.

Bil är en särskild form av lyx som jag har unnat mig i den här formen av olika skäl. En del av lyxkonsumtion som man väldigt lätt blir van och bekväm med.

Frågan är dock framöver, vad som är det rimliga? Är det rimligt att ge någonstans runt 3000-3500 kr/månad för lyxen i att ha en egen bil? Inte ens inräknat bränsle eller andra rörliga kostnader dessutom.

Man kan trots allt spontanhandla på centrala Coop eller Hemköp ganska många gånger för de pengarna innan det lönat sig med bil och storhandla på köplador utanför stadskärnan.

Alternativet att köpa en bättre begagnad bil till ett orimligt pris finns ju alltid. Ett alternativ jag fortfarande har avsmak för från tidigare fantastiska bilaffärer. Det känns som man behöver lägga lite mer pengar än jag önskat för att få rulla ut från bilhandlaren med något annat än ett potentiellt vrak och då kan jag lika gärna köra ett nytt varv leasing till lite mer pengar.

Nåväl. Tills dess att någon form av beslut i frågan är taget så rullar vi tryggt vidare i vår BMW och jag fortsätter köra potentiella kandidater till ersättare. Mest för att jag är högst road utav provkörningarna i sig och för att det ger bra material till bloggen!

Om någon utav bloggens läsare har tankar och funderingar kring ämnet så står kommentarsfältet fritt!