Finns det något mer uttalat manligt än att stå vid grillen med en kall öl en varm sommardag? Allra helst med en stadig bit kött som steker på under visst fräsande?

Eller inte. Men jag gjorde åtminstone ett försök att tilltala den delen av mig igår, allra helst med tanke på att jag faktiskt lyckades tända grillen helt själv den här gången. Senast innan var det kära hustrun som lyckades bäst på den fronten, med sin scoutbakgrund som officiell förklaring.

Stadsbor på landet…

Hur som helst, så är det ändå ganska trevligt att stå där vid grillen och låtsas som att man har koll samtidigt som kycklingfiléerna i rasande tempo förvandlas till kolbitar med viss återstående smak. Samordnade makarna Ewenson lyckades dessutom få såsen klar strax efter att kolbitarna (kycklingen) lyfts av grillen samtidigt som potatisklyftorna behövde en ordentlig stund till i ugnen innan det var dags för mat.

Men det är ju trevligt att grilla ändå! Bortsett från att det behövs en dusch efteråt för att inte stinka brandrök då. Och att det är en hel del meck kring det hela. För att inte tala om efteråt, när gallret skall göras rent, en bra stund efter att allt svalnat eftersom man glömde göra det direkt.

Men grilla! Det är ju sommar! Allra helst med kolgrill! Och jag lovar att det inte bara är min inre pyroman som talar!