Verkstadspremiär

Som jag nämnde i tidigare inlägg så var det igår slutligen dags, dags för verkstadspremiären. Även om Petronella skrämde oss en smula i vintras och jag då trodde att ett förtida  verkstadsbesök skulle bli högaktuellt så ordnade det upp sig utan assistans och därmed blev det dags först nu, när det var tid för periodisk service!

Nella lämnades hos Autowåx redan i måndags eftersom mitt arbetspass började kl 05 dagen till ära. Hade då en tanke på att se om det fanns någon trevlig säljare som kunde tänka sig låna ut en demobil över natten, men just för stunden fanns ingen tillgänglig och det blev istället en stadig promenad hem i solskenet, från Våxnäs till Herrhagen. Gick ingen större nöd på mig där faktiskt.

Igår hade jag en liten, yttepytteliten förhoppning om att bilen skulle vara klar lagom tills mitt arbetspass tog slut men icke, så det fick bli först en promenad hem följt av ännu en promenad tillbaka till Våxnäs för att hämta ut bilen strax efter lunch. Så går det när man är lite för snål för att ta bussen när det är promenadavstånd…

Autowåx Bil AB

Lagom framme så hade en besiktningsman från Dekra hunnit ta tag i bilen för att stämma av så att allt utförts enligt konstens alla regler. Blev lite lagom att svälja en flaska vatten, dregla lite över en och annan leksak inne i hallen och hinna slänga några ord med en av de trevligare säljarna på firman innan bilen var kontrollerad klart och redo för att komma hem till garaget.

Present efter service

Liten rolig grej var att man passat på att lämna en påse bilar och en hälsning efter utförd service. Nu äter visserligen vi vuxna inte godis alls här hemma, men den kan alltid komma till nytta för sonen framöver. Framförallt en snygg liten gest från en av stadens absolut trevligaste bilåterförsäljare!

Nu är det två år eller 3000 mil till nästa servicetillfälle, om inget oförutsett händer då. Detta innebär ju även i praktiken att nästa service blir någon annans problem, eftersom jag och Petronella har drygt ett år kvar tillsammans innan det är dags att skiljas åt.

Med gamla minnen av dyra servicebesök så var detta en ren fröjd från start till slut, orden ”fri service” är något alldeles utomordentligt underbart alltså! Ändå kan man inte låta bli att sitta lite smånervös där och vänta på ett telefonsamtal där det meddelas hur ruinerad man kommer bli, när man skall lösa ut bilen.

Dåliga minnen kanske? Kommer ta en stund till att komma över, det är högst tydligt det!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.