Jag vet, det var inte alls länge sedan jag köpte mig ett nytt stativ, mitt 3 legged thing Frank. Jag gillar Frank.

Hur som helst, så är Frank inte direkt jätteportabelt och ibland vill man ju faktiskt ha med sig ett lite enklare stativ för alla de där situationerna då man vill peta på sitt gråfilter och ha kameran stadigt på marken. Eller för resor. Just resa var ju nämligen min huvudsakliga ursäkt för att köpa Pixi.

Manfrotto Pixi Evo 2 alltså, ett ministativ från klassiska stativfirman Manfrotto.

Som synes så klarar lilla Pixi utav att hantera min Sony α7 II med Loxia-optik alldeles utmärkt, även med kameran i porträttläge även om kombinationen då blir en smula känslig för lutning. Maxvikt enligt Manfrotto är 2,2 kg vilket kamerahus (599 gram) och Loxia 2/35 (340 gram) faller väl under. Till och med om jag monterar mitt Sony 70-200 f/4 G OSS så klarar sig vikten med råge under det maximala.

Lilla Pixi fick bland annat medfölja oss till Fuerteventura för att erbjuda små stabila fötter om behovet så skulle uppstå. Utöver detta så får hon följa med kameraväskan mest i tid och otid, i väntan på tillfälle då hon kan göra nytta. Det är inte direkt så att hon väger värst mycket och därmed är det inte direkt något besvär att bära med sig.

Som synes så finns det några olika varianter som benen kan fällas, bland annat en variant som tar kameran förhållandevis nära marken. Utöver detta kan man sträcka ut benen en smula men särskilt högt över marken når stativet aldrig. Det är alltså mer ett stativ för dig som vill hålla dig på marknivå eller kanske helt enkelt har något annat högt att placera stativet på i grundläget.

Byggkvalitén är klart godkänd och stativet känns förtroendeingivande att använda. Distinkt och bra vred för kulan gör det enkelt att lossa och när man vrider åt, då håller sig kameran stabilt. För det facila priset av (i skrivande stund…) 449 kr får man alltså ett tämligen portabelt och trevligt stativ som hanterar dina små systemkameror med stor bravur.

För egen del så gillar jag nog nästan mest möjligheten att komma så långt ner på marknivå med kameran som man kan göra med Pixis ben i mest utfällda läget. Klart bättre alternativ än att kräla runt på marken själv med kameran. Kombinera detta med vikbara skärmarna som blir allt mer populära och det blir klart behändigt att fotografera exempelvis bland höstlöven som för tillfället pryder marken.

Kanske inte något för alla, men för mig så fungerar det alldeles utmärkt och lilla Pixi har blivit en trogen följeslagare i kameraväskan!