Ja, inom fotograferingen då, i övrigt är det varken mer eller mindre fel på mig än vad det normalt sett är, så får ni välja att tolka det helt fritt som vanligt.

Inom min fotografering däremot, där är det lite utav ett kaos just nu, ett kaos som består i av att jag inte vet vad jag vill fotografera och knappt hur heller. Så har det nog även varit en stund eller två med, större delen av året åtminstone.

Det känns som att just nu spelar det ingen roll vad jag fotografera, hur, när eller med vad, så blir det ändå inte mycket mer än medelmåttiga bilder. En smula frustrerande är väl en klar underdrift vad gäller hur jag känner mig.

Stundvis har jag riktigt gott om idéer, idéer som rent av skulle kunna vara riktigt bra. Ser gott om bilder framför mig, utan att kunna förverkliga en endaste en utav dem. Istället känns det mer som om jag sitter fast i samma gamla tankesätt och med samma gamla idéer utan att kunna förnya något alls.

Jag skulle vilja ta mig an mer gatufotografering, mer porträttbilder, allra helst porträtt av barn. Jag skulle vilja ta fler bilder av närmast dokumentärt stuk, berätta en historia genom bilderna. Samtidigt känner jag att jag saknar modet för att faktiskt ta mig an att fotografera klassisk gatufoto. Jag saknar lust och ork för att ta mig an mer porträtt av stora som små människor. Jag saknar historier att berätta…

Just nu vet jag inte riktigt hur jag skall ta mig ur detta, hur jag skall göra för att skapa mig en ny identitet inom mitt fotograferande, få mig att känna mig mer nöjd med vad jag producerar igen.

Frustrationen är total.