Åter på förarplats

Efter drygt 1,5 vecka med andra aktiviteter, d.v.s. ledighet och utbildning så var det idag dags att ta plats i förarhytten igen, en tur & retur till Göteborg stod på menyn för dagen och det i sällskap av ett stycke Regina och en Rc6!

X52E 9079 i Karlstad Dagen inleddes med att köra ner tåg 355 till Göteborg med denna X52E 9079, en ung dam som skötte sig mycket exemplariskt längs med färden. På grund av stök tidigare under dagen blev det även en möjlighet att ge sträckan Trollhättan – Göteborg ett nytt försök gällande kortaste möjliga tid. Enligt officiella tidsnoteringar tog det idag 26 minuter, från 09:39 till 10:05 att köra sträckan, även om jag envist kommer hävda att det faktiskt tog 25 minuter eftersom klockan var 10:04.xx när vi stannade strax före stoppbocken på Göteborg C.

Väl framme vankades det rast i timmarna tre, en rast som spenderades med mycket gott sällskap och en god sallad från salladsbaren nr 1, Paprika! Med rätt sällskap kan verkligen tiden flyga hur fort som helst fram och så även idag. Därmed tog jag plats i min Rc6 1344 med tillhörande 4 vagnar och begav mig norrut, hem mot Karlstad.

Rc6 1344 i Mellerud

Tydligen var det en väldigt god körplan på just det här tåget, för när vi ankommit Mellerud så var vi visst hela 8 minuter före tiden. Kanske inte helt optimalt som så men en lagom lång paus för att i lugn och ro hämta kaffe och knäppa lite kort i solskenet.

X52E 9079 i ÅmålVid nästa uppehåll, Åmål, så var det dags att möta den Regina jag själv hade tidigare på dagen. Den hade då hunnit med att åka tillbaka till Karlstad och nära nog halvvägs ner till Göteborg igen.

I övrigt kan jag knappast säga att något direkt anmärkningsvärt hände under turen, mer än att solen faktiskt sken över Göteborg, tro det eller ej! Såväl resan ner som upp var i rätt tid eller tidig, precis som sig bör.

I morgon vankas det en tur till hufvudstaden istället, X55 i båda riktningar enligt planen, man kan knappast klaga! Skönt är det dock att sitta på rätt plats igen, utbildning i all ära, men det här med att jobba på riktigt är då inte alls dumt!

 

2 svar

  1. Spårvagnsförare

    Hejsan
    Verkar va trevligt jobb o va lokförare 🙂
    Tänkte bara kolla varför ni kör med så hemska ljus på era lok på snabbspåret. Man blir ju helt blind ibland 😉 dock stängs det av snabbt när ni möter en M32 med hel o fjärr på.
    Bara funderingar från mig o andra spårvagnsförare i gbg.

    Ha de bäst

    1. Visst är det ett trevligt jobb, utan tvekan!
      Antar att du stött på främst våra nya Regina-tåg med sina Xenon-ljus? De är tveklöst väldigt effektiva på såväl gott som ont. Anledningen till att det är fullt upptänt är helt enkelt att så är våra föreskrifter skrivna, att när vi kör tåg skall helt helljus vara tänt så ofta det är möjligt för bästa synlighet. Undantag vid möte då man kan blända ner till halvt helljus, dvs släcka de övre strålkastarna. Personligen bländar jag alltid ner till halvt helljus även vid möte av spårvagn som vägfordon samt till punktljus vid möte av annat tåg på intilliggande spår när det mötande tåget befinner sig på nära håll.
      Anledningen till att vi skall ha full belysning tänd så ofta som möjligt, även dagtid är just för att synas. Som du säkerligen är medveten om så är ju bromssträckorna väldigt långa på spårburna fordon, du har ju säkert märkt av detta i spårvagnen! Betänk då att våra tåg väger betydligt mycket mer (exempelvis 214 ton för en X52E) och färdas med långt högre hastigheter vilket gör att man sällan har chansen att stanna inom siktsträckan. Därför måste vi vara så synliga som möjligt främst för de som jobbar i och omkring spåren för att dessa skall ha en rimlig chans att ta sig ut ur spårområdet i tid. Vi kör alltså inte runt med helljus bara för att jävlas! 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.